Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1851, sida 1

Den unga diplomaten. Novell af Edmund Lobedanz. (Forts. fr. N:o 200) IV. I Köpenhamn. Följande morgon skref han till Clara. Han skildrade för henne sin långtan att få se och tala med henne. Han försäkrade henne om sin kärlek och bad henne ihågkomma de sköna timmar de tillbringat med hvarandra. Han bönföll henne att icke låta leda sig af en falsk klokhet och missförstådt ådelmod, samt tillade, att han i vida verlden ej funnit en enda flicka, med hvilken ansåg sig kunna blifva lycklig utom med henne. Han skulle vålsigna den dag, då han erhölle visshet om att få kalla det sitt, som ensamt vore i stånd att gifva lifvet något vårde för honom. Om grefvinnan talade han med några få och försigtiga ord; han bad Clara entråget att icke skånka henne obegränsadt förtroende, emedan hon hade ett fördersvadt hjerta och beherrskades af den mest okufliga egoism. Brefvet bar han sjelf till posten och gick derpå med låttare hjerta bem till sin moder. Friherrinnan ötverraskades då hon hörde att Clara rest med grefvinnan. Harald styrktes i sin förmodan om att en intrig låg till grund för denna egendomliga bortförelse. Han skulle hafva kunnat förklara modren det, om han varit mindre delikat ån han var. Imellertid hade han