Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1851, sida 1

— D———— — ———4 S— Herr Baron! sade Clausen förargad, hvad skulle det angå er? — Ursäåkta mig! icke det minsta; jag skulle blott såga benne något från hennes bror. — Det gör mig mycket ondt, men hon år icke hemma. — Nå, då får jag skicka brefvet på posten. — Ja, var så god. — Farvål! — Farvål! Bekymrad och full af mörka aningar lemnade Harald huset. — Clara i grefvinnans nåt! Ja, det år bestämdt en intrig! Jag måste i ögonblicket skrifva till Clara0 Gud, hvilken ångest erfar jag ej! hvad skall jag söra? resa sjelf — skall jag ödmjuka mig för grefvinnan? Dylika tankar plågade honom då han hejdades af en gammal bekant: — Hvad tusan, år det du Rosenstjerna, år du redan hemkommen? Kom låt oss dricka en flaska båjerskt hos Gianelli! — Förskona mig, jag vill icke dricka det hembrygda ölet. — Har du blifvit så bortskåmd utomlands? — Nå, så kom då. De gingo upp till Gianelli. Der voro flera gamla vånner; alla helsade på Harald, och han måste nolens volens och det på köpet med vånligt ansigte höra på åtskilliga roliga historier om fröken A., mamsell B. och hr C. hvilka han alla önskade så långt som der pepparn våxer. Förstämd till hålften sjuk kom han åndtligen hem igen klockan tolf på natten. (Forts.) — —EL7kkk F