Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1851, sida 1

vara så beskaslad, att den i intet hänseende strider imot frihetens rättmätiga fordringar, men dock har ett innehåll för sig, skönt och inspirerande till stora handlingar, ty frihetsenthusiasmen verkar blott på det andliga gebitet; den kåmpar för menskligheten, aldeles utan afseende på enskilda folkslag. Men frihetens namn skall också blifva missbrukadt, falska profeter skola uppstå och predika en frihet, som skulle göra hvarje menniska beroende af sin granne; de svage beroende af den starkare. Dessa skola bekåmpas med all makt, ty deras srihetsifver år af en hycklan de och sjuklig natur; oftast står den i egoismens tjenst. — Aro dessa vilseledda demokrater årligt folk, men fantaster, så borde man inspårra dem i ett politiskt dårhus, som just dertill kunde inrältas. Sådana och dylika tankar uppkommo för sent hos Harald, då han icke nu mera kunde göra dem gagnande med sina iakttagelser, åtminstone trodde han så, men, måhända visste han ej huru hans själ omedvetet orbetat, medan han blott trodde sig följa sina passioner, och derför ofta nog begret sin svaghet. Och det förhöll sig verkligen så, att han kom mogen tillbaka, med en skårpt blick, rik på erfarenhet, full af ider, till hvilkas realiserande hans ande törstade efter tid och frihet. En verksam och kraftfull anue skördar öfverallt och utan möda, åfven der den sjelf icke har sått, men först når det dagliga lifvet och de vanliga omgifningarne skånka ro, lågger den sin insemlade rikedom i dagen. Haralds moder var ensam hemma då han inträdde. Hon mottog honom med ett glådjerop och tryckte honom till sitt moderliga hjerta. (Forts.) A — ——