Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1851, sida 1

Den unga diplomaten. Novell af Edmund Lobedanz. (Forts. fr. N:o 197.) IV. I Köpenhamn. — Ack! svarade Clara, som redan började kånna sig val till mods. Min mor har uppvårt under sysselsättningen att uppfostra barn; hon blef vid en älder of sjutton år moder för nio syskon och då fick hon nog tillfålle att samla erfarenhet. Hon plågade siga. — Clara tystnade, ty hon fruktade att blifva för dristig. Dessutom trodde hon att modrens kloka läror kunde taga sig mindre vål ut från hennes mun. Men grefvinnan uppmuntrade henne att fortfara. — Hvad var det er mor sade? — Hennes tanke var, att man aldrig borde följa någon af förståndet framkallad föreskrift, utan endast låta kårleken råda. — Om man förstår detta riktigt, så hade hon visst icke orätt. — Det gifves icke två barn, plågade min moder såga, som hafva samma karakter, derför verkar ofta det skadligt på den ena, som är gagneligt för en annan. Och mycket som synes vara rått når man låser det i en bok, år orått når man vill anvånda det i dagliga lifvet. Grefvinnan gåspade ovilkorligt, men återtog genast sin roll och sade: