2— — ledare!s Honom kunde de åttatio i engelska språket mestadels okunnige anlita vid föreI fallande behof! Hvarje menniska med sund omdömesförmåga inser, hvad detta var för en rledning.En annan gång, om hr F. vill hedra oss med vidare -upplysningar,skola vi utförligt tala härom. 3:o. Hr F. har haft den oförsigtigheten att permittera expeditionens låkare och sekreterare, så att de vårda industriidkarna måste utan dessa båda vigtiga personer antråda hemfården. Denna gick visserligen lyckligt i alla fall; men obetånksamt var det åndå handladt af hr F. Vi lemna nu hr F. för denna gång i fred och dfvergå till befålhafvande kaptenen å å Nordstjernan, hr Törnsten, till hvars försvar hr F slutligen, yttrar några ord. Hr Törnsten skulle ej satt fartyget i något farligt låge, då han förirrade sig till holländska kusten, -hyulket äfven af utgången herisades. Allt, hvad man kommer ifrån med lifvet, år man således oberåttigad att kalla farligt: fara år då en sådan belågenhet, ur hvilken en lycklig utgäng år omöjlig. Kuriöst språkbruk! Nu år, imellertid, förhållandet följande: om icke den der ankarbojen, händelsevis, varseblifvits, så hade man utan tvifvel dtisteliga styrt opp på den hollåndska vallen och lidit skeppsbrott, enår, enligt samståmmiga beråttelser, endast några minuter till erfordrats med fartygets hastiga fart och vid det låga vattendjupet (3 famnar) för att råka på grund. Samma olycka hade otvifvelaktigt intråffat, om det håndel:evis varit dimma, eller om det händelsevis varit mårkare, eller om det händelsevis varit storm. Af alla dessa möjliga håndelser intråssade ingen; slumpen var gynnsam. Men saran rar der. Och vi tro icke ens, att den store dykaren, hr Fahnehjelm sjelf, skulle kunnat vid en olycklig utgång trotsa på sin konst. Vi erfara nu, når vi nedskrifva detta, att ren del af de utaf Stockholms industriidkare, som deltagit i expositionen till London, anstållt en sexa å Casino, för kaptenen å ångfartyget Nordstjernan, hr Törnsten, såsom en tacksamhetsgård åt kaptenen för den humanitet och verksamhet, han under resan ådagalagt. Sållskapet — såger A. Bl. — besagnade tillfället, att i egenskap af dgonvittnen, förklara sitt ogillande öfver de dels vrångda framstållningar, dels rena dikter, med hvilka några tidningar sökt kasta skugga på kaptenen.Det år visserligen sasligt ledsamt och nedslående för oss, att den der delen af Stockholms industriidkare (till hvilken del de med 10 rdr bko dagligen begåfvade ledarna, som naturligtvis måste tycka att allt var sårdeles vål arrangeradt, såkerligen böra råknas) — att den der delen. såga vi, sunnit sig nödsakad att vogillavåra framstållningar. Men — med förlof — månne icke de värde ogillarne gjort sig sjelfva en smula låjliga, på samma gång som de gjort kapten Törnsten en otjenst? Eller hvad betydenhet och värde eger deras ogillande? — Vi hafva sagt, att kapten Törnsten rusat rakt på Holland, då han trodde sig styra åt England; vi hafva sagt, att han måste köpa sig annans bitråde får att hitta på nådig lotshjelp; vi hafva sagt, att han kom till Jutland, når han åmnade sig till Lindesnås. J herrar ogillare! hvilket af allt detta år vrångd framställning. eller -ren dikt?Derest j icke kunnen besaara detta, så torde någothvar inse, att — hvad j ån inhemtat i London — icke hafven j lärt er -the manner of a gentleman-. Aftonbladet, som beredvilligt öppnat sina spalter både för hr Fahnehjelms rupplysningar och för hrr ogillares försök till opinionsyttring, åfvensom Bore, hvilken intagit en liten del af F:s upplysningar, bedja vi benåget reproducera detta vårt svar, till vederbörandes underråttelse.