nm :em — -—— 4 191901 historier om deras privata förhållanden, som hvarje vecka uppdukas i den s. k. skandalpressen, icke längre så ledsamme, utan tvårt om till en viss grad välkomna, sedan smådelsen blifvit företrädesvis vänd emot personer, hvilka för sitt konseqven.a försvar af liberala grundsatser åro för reaktionen mest förhatliga eller fruktade. En sådan åsigt år visserligen ganska machiavellistisk och röjer kortsynthet i afseende å framtida följder; men kan likvål för ögonblicket vara logisk nog, då åndamålet att få se sina motståndare nedsmutsade vinnes, och de skribenter, som dertill låna sig, vanligen visa sig medgörliga att emot skålig erkånslavånda sig emot hvilken person som helst, som af den betalande påpekas.Härefter kommer A. Bl. till följande riktiga och i mer ån ett hånseende befogade reflexioner, hvilka vi göra oss ett nöje att återgifva: Icke förthy skulle måhånda — vi tro också att det allmånna tånkesåttet år derom temligen enigt — några förbättringar i tryckfrihetslagen varit af behofvet påkallade, och kunnat tillvågabringas utan ringaste inskrånkning i den lofliga yttranderåtten, nemligen i hvad denna lag afser ansvar sör privatförnärmelser eller personalinjurier, det vill såga lögner, smädelser och förtal, som råra andras borgerliga namn och rykte eller karakter såsom enskilde medborgare. Äfven de friaste lånders lagstiftningar hafva, som man vet, ansett angelåget att omgårda denna del af samhållsfriden med ett starkt skydd; och man kan icke heller såga, att ju icke allmånna lagen hos oss, till hvilken tryckfrihetslagen i dylika mål hånvisar, innehåller allmånneliga straffbeståmmelser af tillråcklig strånghet. Men i tillåmpningen har det likvål på den sednaste tiden visat sig, att dessa beståmmelser kunna till en betydlig grad och för långa tider eluderas, dels genom det dröjsmål som inträssar, innan tryckfrihetsmälen hinna slutligen afgöras och ådömdt ansvar kommer till verkstållighet, dels och genom det tillfålle som den nårvarande lagen om ansvarige utgifvare kan lemna åt personer, som icke sjelfve hafva någon hederskånsla, att till en tid strafflåst kunna fortsåtta sitt handtverk; under det å andra sidan de skriftstållare, som åga en existimation att såtta på spel och för öfrigt åro bundne af kånslan för råttvisa och grannlagenhet, åro urståndsatte att begagna sådana utvågar. Detta missförhållande har af förhanden varande håndelser blifvit så illustreradt, att det ej hår behöfver nårmare beskrifvas; nog af, hela den upplysta allmänheten vet och har harmats deröfver, att det i sjelfva verket visar sig vara möjligt för personer som åro nog låga, att göra den privata skandalen till sin födkrok, att under åratal ockra på stödet af en ansvarig utgifvare, som har så litet att förlora, att äfven en riksdalers dagaflåning för instållelsen vid tryckfrihetsåtal eller lifsuppehållet i fångelse, om han der slutligen kom mer att aftjena principalens brott, af honom anses såsom en tillflykt undan nåden och elåndet.