om ändringar i Tryckfrihetslagen. Flerfalldigt upprepade rykten — fullt tillförlitliga, såsom det försäkrats — hafva varit i omlopp, hvilka alla gått ut på, att kungen skulle haft en proposition fårdig till Rikets Stånder i afseende på åndringar i Tryckfrihetslagen. Att dessa åndringar skulle haft ett reaktionårt syfte, att de skulle lagt band på den fria yttranderätten — derom år hvarochen öfvertygad. Imellertid har, såsom det synes, kungen haft den klokheten att frångå sitt beslut att öfverlemna propositionen. Hårförutan är det allmänt kändt, att den reaktionåra majoriteten i konstitutionsutskottet i början af riksdagen hyst det sasta beslut att framkomma med ett åt samma håll syftande förslag till ny tryckfrihetslag. Men åfven herrarne i konstitutionsutskottet tyckas hafva åtrat sig. Hvad kan orsaken vara till denna samtidiga och oförmodade åndring. A. Bl. låter en icke alldeles osannolik förmodan framskymta, att man -funnit de företeelser inom pressen, som de liberale i synnerhet beklagat, nemligen de oförsynta, lögnaktiga smådelser emot enskilda personer och