Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1851, sida 2

111104( o T 4( feta dl den ot Må) 1850, och slutar med den förklaring, att bergpartiet obetingadt vill förhindra revisionen, derest den åter skulle blifva föreslagen, att det icke fruktar för en kris 1852, enår nationen, vid de allmänna valen, icke skall återvålja Louis Bonaparte, emedan han enligt lagens beståmmelser icke kan våljas; och emedan erfarenheten har visat, att en prins och en republik icke passa tillsammans; att det icke tror på en förlångning af presidentens embetstid genom den lagstiftande makten, enår det år en omöjlighet; och slutligen, att det våntar att få se den allmånna röstråtten återgifven åt folket, alldenstund dess upphäfvande år ett välaförande af konstitutionen, hvilket skulle göra en revolution laglig och råttvis. Detta manisest är undertecknadt af 93 medlemmar utaf bergpartiet, hvaribland Cråmieux, E. Sue, E. Arago, E. Quinet, de Flotte o. s. v. Dessutom hafva 20 bergpartiet icke tillhörande representanter, deribland Dupont (de Bussac) Pascal Duprat, Emil Girardin, V ictor Hugo o. s. v. förklarat sig instämma deri. En genom en splittring i bergsparliet uppkommen ny fraktion, kallad unga berget, , hvilken räknar cirka 25 medlemmar och såsom hvars ledare Michel (de Bourges) anses, åmnar utgifva ett sårskildt manifest. Republikanerne äro betånkte på att organisera sig för år 1851 och då uppstålla en gemensam kandidat samt får öfrigt handla efter en gemensam plan, hvartill klaven skulle gifvas af en centralkomit i Paris. -Siecleförklarar sig innan kort vilja nåmna partiets kandidat. — Bonapartisternes ledare vis, mycken tillförsigt och segervisshet. Alliansen med legitimisterna ingitver dem stora förhoppningar och mycket våntas äfven af den effekt, som departementalrådens uttalade önskningar om en revision skall komma att utösva. Skulle det åndå icke lyckas att tillvågabringa den lagliga majoriteten för revisionen, så återstår endast en statskupp. Men en sådan kan icke utföras utan armåns medverkan, och armens sinnesståmning år just icke gynnsam för Elysäes ansiag. Flera exempel kunde hårpå anföras, men följande torde vara tillråckligt. De officerare, som åro på vakt i Elys6e, blifva vanligen undfågnade derstädes. Nyligen försökte vid ett sådant tillsålle en af Elyses tjensteandar, hr Fleury, efter gammal vana, att förlöjliga republiken, men blef af chefen för nationalgardets aldelningar så ampert tillbakavisad, att han fann för godt att lemna bordet. Flera af de närvarande officerarne tackade på det förbindligaste nationalgardesossiceren för det han besparat dem nödvändigheten att begagna samma språk imot herr Fleury. Som hr Bonaparte och hans anhångare ej kunna vara alldeles okunnige om armåns sinnesståmning, så förmodar man, att de icke skola våga försöket af ett direkt våld på författningen, utan meningen år vål att locka folket till att förgå sig, för att då under skenet af laglighet få militåren till att bekåmpa detsamma. Vore folket vål en gång besegradt, så ginge det öfriga helt ledigt! — Legitimisterna fortsåtta den inbördes striden, i hvilken den med bonapartisterna allierade Berryers fraktion synes komma till korta. -LOpinion bubliqne, den andra sraktionens organ, sår ståndigt nya allierade så vål bland representanterna daf partiet, som bland dess tidningar. — Orleanisterne hafva, enligt hvad en ber! inertidnings pariserkorrespondent förmåler, haft en sammankomst hos Dupin. Joinvilles kandidatur får folkrepresentantvalet i Paris bragtes å tal. Piscatory meddelade stycken ur est bref från prinsen. Denne skrifver att han finner sig hedrad genom sina medborgares förtroende, men såtter landets lagar högre ån allt annat och så långe landsförvisningslagen existerar, vore hans kandidatur olaglig. Det beslöts följaktligen att genomdrifva det bekanta Cretonska andragandet. — Larochejequelin uppstålles på sullt allvar af -la Gazette de France som kandidat för presidentvalet 1852. — Louis Bonaparte vill snart företaga en resa till vestra och sådra Frankrike. — Ärrondissementsråden ha får nårvarande sina sammantråden. Politiken ligger helt och hållet utanför deras kompetens. 112 af ACA U. 14((1—