) huru man freqventerar en lårdomsskola unI der hela sin tidigaste ungdom i 8—10 år. innan man iuhåmtat nog kunskaper att I ligen borde hvar och en folkskollårare hafva I hafva elementerna i latinska och grekiska skaperna, hvilka åfvenledes till en icke obetydlig grad borde låsas i folkskolan. På sått som nu sker måste solkunderpisningen blifva helt klen och förnåmligast, sträcka sig till kristendomskunskapen och åfven denna högst obetydlig, då man inskrånker sin theologi till Lindblomska katekesen. Hvad som åfven vore af vigt år att få passande läroböcker, låmpade efter allmogens begrepp, således hvarken för kompendiösa eller efter tidens smak kritiskt, d. v. s. efter författarens egen individuella åsigt och under ett visst sken aflårdom, utarbetade, utan rent beråttande, enkla och underhållande. Hartmans matematiska och fysiska geografi år åt detta håll i sin genre ett måsterstycke och det år just dylika böcker för folkskolan som vi sakna. På ön Hven har man i alla tider varit konungsligt sinnad. Hvem har vål icke hört talas om den vid Harald Hårfagers hof beryktade skalden Thiodolf af Hvine eller Hven, han som för samma konung Harald qvad ynglingasagan? Utom denna 0 skulle man således varit okunnig om alla de mårkvårdiga och byggliga ynglingar, som styrt svearnes och Upsala öde, ty Thiodolf bodde ju på Hven och har derstådes knåppt sin lyra till ynglingarnes lof, så att sagan om Fjolners mjödkar, om Agnes guldkedja, om Dag den vises sparf, om Anes dihorn och om Olof Tråtåljas yxa åro helt och hållet till sin grund Hvenska produkter. Sedermera under Tycho Brahes tid var Hven en samlingsplats för allt hvad lårdt och kungligt som fanns i norden, till och med Englands konung visade sig så nedlåten att besöka detta nordens observatorium. I våra dagar har antiqvarien Ekdahl låtit uppgråfva fornlemningar ur Ons innanmåten, Orla Lehman och Thomander hållit tal på dess höjder, ingenidr Gustafsson lemnat en sockenbeskrifning öfver On i Malmöhus låns nes i hushållnings-sållskaps handlingar. Men H. M. Konung Oscar har åfven 1846 besökt nåmnde d och det år med anledning håraf som det Hvenska folket låtit på öns allmånna bekostnad uppresa en obelisk af en 34 aln håg väl huggen och slipad granit (tagen på ån) med passande inskription och hvilande på en af tegelsten murad piedestal. Under det herrligaste våder och i nårvaro af en stor menniskomassa aftåcktes och invigdes detta vackra minnesmårke med tal och dryckenskap den 30 sistl. Juli. Hvenianerna voro öfver all beskrifning inspirerade och hånryckte, och man har endast anmårkt att de håmtat festens dryckesvaror från Danmark. Straxt efter solnedgängen kom en meteor, hvilken synts draga öfver en stor del af Skåne från N.O. till S.V., susande öfver monumentet, hvilket ansågs som ett glådjande himmelstecken. Någon höfding öfver Malmöhus har hittills icke förnummits. Troligen har man bortglömt det och kanske att ingen bryr sig om att mottaga en dylik obetydlighet. Man har i dessa dagar talat om kammarherren grefve Rosen såsom den sannskyldige. Imellertid kan det i långden bli fråga, om icke länet i saknad af styrelse blir så ostyrigt att det nickar utaf och begifver sig till Danmark, ty Malmöhusingen år en ifrig skandinav. Utrikes N yheter. FRANKRIKE. Bergpartiets manisest har — 1. RA 21 NM 1 bli medborgare vid universitetet. Och egentundergått ett slags studentexamen och innespråken, samt humaniora och synnerligast hafva genomgått ett visst pensum i naturveten