Till Nordens qvinnor. Skön år du, Nordens oskuldsfulla må, Skön, når du ler, dock skönare i tåren, Du liknar liljan, blommande bland snå I dalens famn uti den unga våren, Och såsom liljan år du fin och spåd, Och lått kan stormen slå din stångel ned. Skön år du; i ditt öga, azurblått Som firmamentet uti sommarns tider, Man låser någonting så varmt, så godt Att himmelsk lycka sig i sjålen sprider, Man låser der den kårlek, hvilken blott Den goda qvinnan har till hemgift fått. 0. Gud! hvad denna blick år ren och mild, Lik engelns, kommen ner ifrån det höga, Öch likvål synes darrande en bild