Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1851, sida 1

Från Riksdagen, Ä IIHSStåndens plena den ? Aug. e. m. Ridderskapet och Adeln biföll åtskilliga från statsutskottet ingångna betänkanden, men som icke hafva det allmänna interesse, att de här behöfva anföras. Bevillnings-, lagsamt allm. besvärsutskottets bet. n:o 4, angående vilkoren för bränvins tillverkning och försiljning, bifölls, äfvensom lagutskottets bet. n:ris 40—48, Riddarhusutskottets bet. n:o 15 med förslag att inköpa silfver, i stället för det från landtmarskalksklubben i vintras bortstulna, blef likaledes bifallet. Presteståndet diskuterade frågan om ändring i lagstiftningen för privatbankerna, hvilken blifvit behandlad i sammansatta bankooch lagutskottens utl. n:o 1. Bet. uterremitterades i den syftning, att hr Lagergrens reservation skulle antagas. Flere af ståndets ledamöter talade för den nytta, som de förenade privatbankerna medföra. Bland annat hade biskop Heurlin det mirkliga yttrande, att privatbankerna äro så sammanvuxna med hvarandra, att om en eller två skulle nödgas inställa sin rörelse, komme äfven alla de andra att upphöra, och detta att verka en stagnation i alla industriella företag. De tre utskottens sammanjemkningsförslag i bränvinsfrågan gillades på så sätt, att ståndet vidhöll sitt förut fattade beslut och godkände voteringspropositionerna. Borgareståndet diskuterade i nära 4 timmars tid enskildta besvärsutskottets bet. n:o 2, angående en förändrad klassifikation af rikets städer. Hr Halling bestred ståndets rätt att beskatta städerna och föreslog en underdånig anhållan att K. M:t måtte infordra nödiga upplysningar för ärendets afgörande, hvilket åter bestreds af hrr Gråå, Brinck och Wern. Härutinnan förenade sig hrr Billström, Rönnblad och Gustafsson, som önskade, att ståndet, innan någon ytterligare åtgärd vidtogs, måtte från städernas styrelser infordra uppgifter öfver de i tabellen angifna förhållanden. För bifall talade hufvudsakligast hrr Lagergren och Murån. Klassifikatioven vore nu nära 30 år gammal, och under denna tid hade onekligen städerna tilltagit i välmåga, ehuru olika på olika orter. Man bade vid förslagets uppgörande i icke så mycket rättat sig efter tabellen, som efter den kännedom, utskottets ledamöter ansågo sig hafva om I det relativa förhållandet mellan städerna. Representan