Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1851, sida 3

Iarjehanda. Bidrag till religionssvärmeriets historia. Söndagen den 6 dennes stördes gudstjensten och konsirmationsbögtiden i Skjervå kyrka nåra Tromsö i Norge af några af den religiösa rörelsen uppviglade Finnar (Lappar) från Kautokeino; då flera af dem som för nårvarande vistas i socknen med sina renar, infunno sig från åtskilliga trakter vid kyrkan, som det tycktes efter föregånget aftal. De stållde sig framför kyrkodårren och sökte på detta sått samt genom skrik och ovåsende hindra församlingen att komma in. Imellertid trångde sig dock kyrkfolket in och gudstjensten började; men den kunde omöjligen fortsåttas för deras skriks skull, hvarför man, sedan presten genom varningar förgåsves sökt att lugna dem, satte dem i fångsligt förvar i en kyrkbod, hvarifrån de dock efter gudstjenstens slut blefvo utslåppta. Följande dagen, då kommunion hölls, upprepade de sitt fredsstörande oväsende, hvarsör de ånyo instängdes i en kyrkbod till dess den heliga förråttningen var slut, hvarefter de lemnade stållet. — Någon egentlig reda på deras tal och skrik kunde man icke erhålla; bland annat emedan icke någon var deras språk fullt måktig. De sades dock hafva yttrat hotelser mot presten. Allmogen skall vara mycket missnöjd med dessa utsocknes gåsters uppförande, och amtet har anbefallt undersökning om saken. Detta år ett nytt sått hvarpå de såkallade våckta upptråda. De söka med all makt befordra sitt omvändelseverk. Denna rörelse har visserligen tillbakatrångt brånvinssupandet, men i stållet för dess beklagliga följder framkallat andra lika sorgliga. Sinnessjukdomar förekomma ganska ofta ibland dessa separatister, och för någon tid sedan blef ett barns hemliga framfödande satt i gemenskap med denna rörelse. En af de räckte hade lägrat sin fåstmå, men vågrade att uppfylla åktenskapslåftet med mindre att hon omvånde sig. Då flickan ej kunde inse nödvändigheten af eller meningen med denna omvåndelse, och derför icke ville uppfylla hans önskan, uppfyllde han sin hotelse, och i förtviflan häröfver framfödde hon sitt barn i hemlighet och dådade det. Mot hennes fåstman uppstår lått den misstanken, att han önskat blifva befriad srån sitt löfte och begagnat religionen såsom medel att uppnå sin Önskan. — Det krampaktiga tillstånd, hvari dessa uppväckta befinna sig, kan utan svårighet inlåras genom dfning, och många finna nåje i att narra den godtrogne genom att försåtta sig i ett sådant tillStånd