Den unga diplomaten. Novell af Edmund Lobedalnz(Forts. fr. N:o 186.) II. I Berlin. Han syllde glasen och sade: Måtte du om fem år vara minister! — Och du professor! Fredrik log och frågade: — Hvari skulle det vara? i Skaldekonsten? barI nark har endast plats för en, och han skall aldrig 10. I Tyskland kanske? der hvarje lurendrejare pråar med sin esthetiska bildning och skrifver theaterkritiker för tant Voss och onkel Spener? Tack, min vån! — Apropos, har du nyligen sett den Berlingska? — Nej! . — Gud! jag bar varit så lycklig! Jag såg den hos en esthetisk köpman, som gör våra danska skalder den tvetydiga tjensten att öfversätta deras arbeten på Tyska. Ack, hvilken verkan gjorde icke detta blad på mig! Det var som om Köpenhamn genom ett trolleri framstått för min blick. Jag spatserade på östergade, och alla de bekanta gestalterna måtte mig. Men ack, det var blott en dröm! Huru innerligt skulle jag icke hafva kysst den smutsigaste gatpojke, om det hade varit verklighet. Det kåra Danmark! ropade jag och kyste Berlingskan, och tidningen förekom mig som en ung flicka med friska, röda kinder,