Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1851, sida 1

Harald lagade i ordning en historia och Albert var genast redo att bistå honom. Haralds reslust var honom sårdeles vålkommen. Planen uppgjordes till en resa genom Tyskland till Rhen; på återvågen skulle de besöka Alberts familj i Böbmen. Låt oss resa så snart som möjligt! utbröt Harald otålig, denna stad har blifvit mig ett helvete! Och det skedde. Följande morgon kom Harald för sent. — Baronen år borta, och det kan vara långe innen han kommer igen! sade tjenaren. — HBvart har han rest? — Till Bönmen! Så trässas vi der! tänkte Fredrik, i morgon reser jag öfver Dresden till Prag och Wien! Således borta? hm, så hastigt! Af hvad skål har det skett så hastigt? Tjenaren visste det icke. Fragment af ett bref från Fredrik till Clara. Å Uen låt det vara nog med den saken. Det gick örver all förväntan, jag bar fått vingar, sedan jag fått penningarae i fickan. Snart skall du få se mig flyga srån stad till stad och öfver allt skall jag sjunga mina danska visor. Gifve Gud jag visste, att åfven du vore lycklig! Var icke tungs ut, skratta du åt hela veriden, så svarar den på samma sått. Honom, som minst bryr sig om dess sröjder, söker den som oftast belst, men honom, som låter skråmma sig af dess villfarelser, vänder den ryggen. (Forts.) ————