Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1851, sida 2

vandrat till sina slägtingar härstådes, för att i den befarade dödsminuten åtminstone så den trösten att då i kretsen af vånner och anhöö riga. Sådana företeelser ha visserligen sin komiska sige, men hvilken vån af solkupplysi ning och förnuft finner ej håri åfven åmnen till rått sorgliga betraktelser?