skull. kn utaf de politiska fångarne, Romeo. var sammanlänkad med en vanlig förbrytare, en ung menniska med en af de vederrördigaste boffssionomicr Gladstone någonsin sett bland de neapolitanska bandiferna. Den mildhet, hvarmed dessa olyckliga vttrade sig om de menniskor, som så grymt förföljde dem, den kristliga undergifvenheten i deras öde och deras försonliga Sinnelaz. öfverraskade frlad stone på det högsta. Deras helsa aftog synbar igen. Gladstone såg, huru en tant till en al fångarne, en man på omkring 25 år, gret, då hon talade om hans förändrade utseende och om den ungdomliga särg. som för några veckor sedan blomstrat på hans kinder. Denne yngling såg nu ut som en wan på 44. Potrio hade blifvit nåra oigenkännelig. Han våntade ej, alt hans helsa skulle hålla ut, ehuru han sade, att (ind gif vit honom krafter att lida. Från högre ort hade han fått det rådet, att hans moder, hvars enda stöd han var, skulle bedja kungen om nåd för honom, eller att han sjelf i skulle ingifva en nådansökan. Han vågrade ståndaktigt. Under Gladstones vistande i Neapel förlorade denna hans moder, nedtryckt af lidanden, förståndet. Sedan (Gladstone lemnat Neapel har Poerio I släpats från Nisida till Isehia och sjunkit ännu djupare i eländets algrund. Åg har aldrig förr, yttrar slutligen (ladstone. -och kemmer sannolikt aldrig framdeles att underhålla mig med en så rikt bildad man, om hvars oskuld, loyalitet och fosterlandskänsla jag hade en lika så fast och grundad öfvertygelse, som om ers herrlighets (lord Aberdeens) eller någon annan mans af en släckfri karakter; och han stod för mig omgifven af förbrytare, i brottets vanårande drägt. Jag kan, öppet taladt, icke undertrycka den öfvertygelse, att man med hånseende till PDoerio, såsom en man, hvilken besitter snille nog för att blifva fruktad, önskar att se schavottens verk utfördt genom medel, som åro grymmare ån schavotten och utan att våcka I den ovilja hos folket, som schavotten skulle framkalla. Hvad som nu blifvit anfördt är hufvudinnehållef af hr Gladstones första skrifvelse till I lord Aberdeen, hvilken icke var bestämd för offentligheten utan blott skulle tjena lorden till ledning i hans bemödanden att förmå veI derbårande i Neapel att ändra system. Dessa bemödanden hade ingen framgång, utan tjenade sastmer dertill att ådraga enskilta fångar en hårdare behandling. Hr Gladstone beslöt derför alt vånda sig allmänna opinionen och oflentliggöra ofvan bemälte skrifvelser. Detta beslut meddelade han lord Aberdeen i en skrifvelse af d. 14 Juli, och begagnade tillfållet att supplera sina förra meddelanden, Ibland de ytterligare upplysningar denna skrifvelse innehåller, förtjena i synnerhet att uppmärksammas några utdrag ur en för de lågre undervisningsverken beståmd kateches, hvilken, i likhet med den beryktade katechesen till ryska folkets försåande, har till syfte att i skolungdomen inprågla läran om monarkens suveräna makt. Denna makt skildras icke blott som gudomlig, utan äfven som obegrånsad, och icke endast obegrånsad de facto, utan i kraft af sin natur och sitt gudomliga ursprung. Såsom ett profstycke behöfver blott anföras, att ungdomen deri får låra, att de liberala lärorna leda till själens eviga fördårf och fördömelse, och att alla, Som, utan att dertill vara beråttigade, bära mustascher eller skågg, åro liberala och hemfallna åt djefvulen. Det visas åfven i denna skrifvelse, att författningen, ehuru icke uttryckligen upphåfd, icke efterlefvas i en enda Punkt. Ur Gladstone slutar denna skrifvelse med att aflågga vittnesbörd för neapolitanska folkets tålamod under allt regeringens tyranni samt taga neapolitanska presterskapet i skydd emot den förebråelse, man gör det, att det skulle befråmja regeringens despotiska åtgärder. Ått detta sker af en del, medger han, men visar å andra sidan, att många andliga blifvit offer för regeringens fårföljelser. Utrikes Nyheter. I går afton och i dag på morgonen hafva 22 ttanit UHftlaändeka A :