— EIKSsståndens plena den 6 Aug. f. m. Ridderskapet och Adeln lät sig föredragas statsutkottets utlåtande n:o 274, hvilket tillika med n:ris 276 och 290, återremitterades. Atskilliga andra betänkankanden af mindre allmän vigt dels afslogos och dels godkändes. Det i bevillningsutskottets betänkande n:o 18 afgifna förslag till voteringspropositioner inom förstärkt utekott godkändes, med undantag ar den 8:de, rörande bevillning å karaktersfullmakter, hvilken förföll, emedan ståndet frångick sitt förut fattade beslut. Vid den 14:de antogs den gjorda inbjudningen. N:o 19, med förslag till voteringspropositioner, rörande asgister å stämpladt papper, godkändes. Bankcoutskottets memorial n:o 70 uppsköts tills ekonomiutskottets betänkande i ämnet hinnner inkomma, då begge föreslagen skola på en gång varda behandlade. Bankooch lagutskottens betänkande n:o 51, rörande förändrad lagstiftning för privatbankerna, föranledde en långvarig diskussion, som utrymmet icke tillåter att här återgifva och som dessutom en gång, då protokollerna blifva tillgängliga, bäst läses i sitt sammanhang. Såsom försvarare af privatbankerna uppträdde hrr Rosenblad, Rehbinder och Sparre; såsom deras vedersakare hr v. Troil, understödd af frih. Stjernstedt. Utgången af öfverläggningen blef, att betänkandets första punkt, vid anställd votering, godkändes med 20 röster mot 12; den andra bifölls och den tredje lades till handlingarne. I första punkten hade utskottet afstyrkt en af hr Bergman väckt motion om upphäfvande af det lagstadgande. som förbjuder privatbank att utgifva sedlar ä lägre valörer än, 6 rdr 32 sk. bko. Allmänna besvärsoch ekonomiutskottens bet. n:ris 123 och 124 biföllos; n:o 125 afslogs. N:o 128, om nedsättning och fördelning af grundräntan, föranledde en mycket liflig diskussion. Grefve Björnstierna önskade ur rent konservativ synpunkt framgång åt förslaget, emedan sjelfuppehållelsedriften manade konservatismen att medgifva de reformer, som nödvändigheten fordrar; i annat fall komme liberalismen och toge fasta på dem samt begagnade dem sedermera i törvänd ordning. Hr Printzensköld åter ansåg rent af omöjligt, att den tid någonsin kunde inträffa, då de oprivilegierade skulle komma att åtnjuta samma fördelar som de privilegierade. Lika väl kunde man förespegla socialismens (2! 1) tider, då den fattige finge taga från den rike hvad han ansåg sig vara i behof af. Grefve Sparre deremot ansåg det vara vida bättre att förekomma, än förekommas; erinrade om det hat, som uppstår på landsbygden, nir den ene grannen sger den andre i åtnjutande af så ofantliga fördelar, när kronan tager ifrån honom nustan allt hvad hans jord frambragt. Talaren upplyste tillika om att i Westmanland finnes gårdar, hvilka äro så tungt beskattade, att egarne arrendefritt upplåtit desamma, blott för att befria sig från de skattebördor, som åtfölja eganderätten till nämnde hemman. Han trodde det icke ligga inom omöjlighetens gräns att förutspå hvarthän så beskaffade iögonfallande missförhållanden slutligen skola leda. Han hade genomrest flera af Europas stater och funnit att reformer, som man här anser för omöjliga, der ganska väl låta sig verkstillla. I Hannover och Sachsen hade konventionor jemnat förhållandena; i Prenssen hade revolutionen i ett euda ägoublick omstöpt sckelgamla begrepp och institutioner. Han hoppades och önskade, att för vårt fädernesland aldrig eu sådan dag måtte randas; men han bad ridd. och adeln besinna, att utan revolution, blott med en förändrad representation, kunde alla dessa förändringar försiggå, ridd. och adelns bön förutan. — Grefve Mörner förespådde, att knytnäfvens makt skulle blifva en följd af bifall till förslaget och höll före, att det samhiille, i hvilket dylika framtidsaspekter stodo en för ögonen, icke vore synnerligen värdt att hålla på. För öfrigt sade han det vara sin sasta öfvertygelse, att just de, hvilka nu beträdde eftergifternas slippriga stråt, äro de, som framkalla revolutionen, och yttrade att han ansåg förslaget innebära ett uppenbart våld mot eganderätten, I anledning af detta sistnämnda yttrande hemställdo grefve Björnstjerna till ständets beprörvande, huruvida det vore ett våld, att, såsom förslaget afsäge. skänka nagon ett kapital, hvars återbetalning aldrig komme i fråga, utan blott ränta å detsamma. Vore detta ett våld, så ansåg talaren det åtminstone vara af den beskaftenhet, att ban när som helst kände sig manad och villig att upposlra sig för detsamma. — Betänkandet afslogs. och härigenom satte ridderskapets och adelns pluralitet kronan på aina antinationella sträfvanden under innevarande rikadag. Presteståndet valde till direktör vid lånekontoret i Wisby lektor D. Söderberg samt till suppleant prosten Hallenberg efter lottning med prosten Eneqvist, hvilka hvardera erhållit 12 röster. Statsutskottets bet. N:o 274, vin bildande af en pensionsfond för folkskolelärare bifölls efter någon diskussion. Sammansatta statsoch banko-utskottets utlåt. N:o 35 med förslag om godtgörande af kostnaden för kopparmyntningen afslogs. — En kgl. skrifvelse, ang. befrielse sör erkebiskopen att vidare under riksdagen sungera säsom talman, upplästes. horgareständet utsåg till direktör vid länckontoret i Wisby hr Lindström samt till suppleant herr Jacobsson. Till revisor för 1852 utsågs hr Engzell och till suppleant hr Mechel. De i konstitutionautskottets mem. N:o 21 framställds voteringspropositioner öfver de af utskottet i memorislerna N:ris 7 och 10 föreslagna grundlagsförändringar godkändes. — Statsutskottets utl. N:o 269, angående anslag till en pensionsfond för borgmästare och kommissionslandtmätare återremitterades. Dessutom bisöllos eller återremitterades åtsk. andra bet. af mindre allmänt interesse. N:o 274, angående afsättande af en fond till folkskolelärares pensionering återremitterades. En långvarig diskussion uppstod om bankooch lagutskottets utl. N:o 1, i bvilkot utskottet afstyrker hr Bergmans motion om förlängning af privatbankernas rättigheter att utgifva sedlar på 3 rdr 16 sk. banko. Motionäran m. fl. yrkade återremiss; men hrr Halling, Norin, Pinman Billström, Berg och Muren godkännande af he