nas priser etrer der Utrymme de upptaga. Under 8 SK. Från Riksdagen. Riksståndens plena den 5 Aug. e. m. Ridderskapet och Adeln biföll efter någon diskussion konstitutionsutskottets memorial n:o 21, med voteringsbk proposition i förstärkt utskott öfver förslag till en förändrad representation. — Bankoutskottets betänkande n:o 48, angående ersättning i händelse privatbank upphör, afslogs. Deremot bifölls statsutskottets utlåtande n:o 271 om grunden för beredande af lättnad i reservroteringen för båtsmanshållet i Blekinge, äfvensom n:0o 272 om förändrad beräkning af båtsmanshålls-vakansafgifterna för oroterad jord i Blekinge. — Lagutskottets bet. n:o 39, i fråga om en ny vexellag, bifölls, — —Ö Allmänna besvärsutskottets betänkande n:o 126 med förslag till underdånig skrifvelse, att någon rikets fästning ej måtte raseras innan rikets ständer deröfver blifvit hörda, föranledde ganska häftiga debatter. Herrar Bjerne, Printzensköld, v. Troil och Klinkowström ansågo en dylik skrifvelse innebära ett ingrepp i de kungliga prerogativerna. Grefve Lagerbjelke åter ansåg billigt, att ständerna, som hafva förtroendet att utbetala de penningar, som fästningarnes uppbyggande och underhållande kostar, äfven böra vara berättigade att hafva ett ord med i laget i fråga om deras raserande, samt höll före att fästningarne borde betraktas stå i samma kathegori som all annan kronan tillhörig egendom. Dessa grefve Lagerbjelkes på både förnuft och rättvisa grundade åsigter tog hr af Dahlström så illa upp, att han mot gretven slungade den utnötta latinska frasen: aQuousque abutere patientia nostra? hvartill grefve L. helt enkelt svarade med grundlagens ord: ej må någon med ord eller gerning förolämpa en riksdagsman. För öfrigt var det verkligen skada, att denna debatt icke egde rum för ett sekel sedan, omedan den då kunnat erhålla en plats i det berömda arbetet Fästningars försvar af M. Carnot. Så t. ex. förmenade grefve Gyldenstolpe, att då Konungen hade rättighet att nedrifva några gamla plank och skjul vid Carl XIII:s torg, så hade han äfven rättighet att rasera fästningarne Vidare påstods af hrr Troil och Dahlström, att då det var nödvändigt här i landet, liksom annorstädes, att bålla riksförsvarsplanen hemlig, så ginge det ju rakt ut icke an att underrätta ständerna om när en sästning skulle raseras. Hvad sugs om dylika bevis, framställda af män, som i samma andetag påstå, att rikets ständer icke förstå att bedöma, huruvida en fästning bör rifvas eller ej. Förgäfves anmärkte såväl grefve Lagerbjelke som hrr Brakel och Stjernstedt. att åå Konungen icke utan ständernas hörande kunde företaga den bekanta nedhuggningen af linieskeppsflottan, så kunde han ej heller utan deras hörande låta rasera byggnader, på hvilka landet under århundraden uppoffrat millioner. Betänkandet afslogs med 22 röster mot 13. Presteståndet afgjorde statsutskottets utlåtande n:o 266, angående hbegrafningshjelpens upphörande m. m., på så sätt, att ridd. och adelns inbjudning om afslag på sjelfva betänkandet och antagande af hr Fåhrei reservation, utan diskussion blef antagen. — Lagutskottets utlåtande n:o 89, om ny vexellag, bifölls. Hvad angick bevillnigsutskottets utlåtanden n:o 18 och 19, i anledning af återremisser, det första angående grunderna för den blifvande allmänna bevillningen, och det senare rörande stämpelpappersafgiften, så dels vidhöll ståndet sina förut fattade beslut, dels ingick på medståndens för att undvika fruktlösa voteringar i förstärkt utskott. Samma utskottets utlåtande n:o 20 lades till handlingarne; 21 och 22 biföllos. — Bankoutskottets uti n:o 70 föreslagna underdåniga skrifvelse, angående decimalsystemets användande å mynt, mått, mål och vigt, afslogs, synnerligast af det skäl, att det icke tillhört nämnde utskott att behandla denna fråga. Borgareståndet remitterade efter en temlig vidlyftig diskussion till bevillningsutskottet K. M:ts proposition om förändrade tullbestämmelser för raffinadsocker och sockersirap. Hrr Fahlhem framlade 7 kalkyler, i hvilka han, till bevakande af konsumenternes intresse, ådagalade: 1) att tre skillings tull innebär ett tillräckligt skydd för de svenske raffiraderierne, och 2) att dessa vid flera skillings tull hade allsintet att befara af sookerbruket i Fredrikshall, hvilket omöjligen kunde konkurrera, om priset i Sverige nedsättes till 18 sk. Dessa kalkyler skulle åtfölja handlingarne till utskottet. Expeditionsutskottets förslag till underdånig skrifvelse, äfvensom till paragraf i riksdagsbeslutet, rörande dechargefrågan, föranledde en både långvarig samt stundom tillochmed häftig diskussion mellan hr Petrå å ena sidan samt hrr Lagergren, Norin, Halling och Boseus å den andra. Hr Petre påpekade i skarpa ordalag inkonsequensen hos dem af borgareståndets ledamöter, som, oaktadt de i ståndet yttrat sig mot decharge, i först. utskott handlat belt annorlunda. Det var just detta vacklande, denna oursäktliga inkonseqvens, som gjort att expeditions-utskottet vågat framkomma med en skrifvelse i den form och af det innehåll, som den ifrågavarande. Det återstod nu endast att i riksdagsbeslutet införa hvad adel och prester å ena sidan samt borgare och bönder ä den andra beslutat; hvadan talaren yrkade återremiss. Hrr Gezelius, Ekenman, Lagergren, Norin och Halling åter sökte försvara betänkandet och tyda grundlagen så, som skulle någon anmärkning mot regeringen ej hafva egt rum då icke tre stånd derom blifvit ense. Härimot uppträdde, utom herr Petrå, hrr Billström, Waern, Rudling, Brink och Björck, som ådagalade, att det lika väl för en decharge, som en anmärkning, fordrades tre stånds beslut, samt att någon decharge följaktligen icke kunde anses vara gifven, då den endast af två blifvit tillstyrkt. Hr Björck medgaf väl, att gruudlagen icke i detta fall lemnat föreskrifter för den händelse att två stånd skulle komma att stadna mot två, men att också aldrig en grundlagsstiftare kunnat föreställa sig att en opinion, som af just de tvenne folkvalda stånden blifvit uttalad, skulle af de tvenne andra, privilegierade a