Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1851, sida 1

—— — mor om penningar? frågade han sig sjelf; — Nej icke för allt i verldeni De skulle förlora allt förtroende för mig derhemma, och det skulle gifva dem en odråglig öfverlägsenhet. Skall jag bedja minister-residenten om penningar? nej det skulle vara opassande. Eller af hr v. Brandt? Nej, f-n måtte gifva den narren ett godt ord. — Grefvinnan? — ja, det går för sig, hon skall icke gifva mig pengar, fy! men hon skall förskaffa mig kredit tills vidare hos en bankir. Ja, det blir båttre. — God natt, Clara! — och hon sjönk i sömnens armar. Omkring fjorton dagar efter denna afton var stor rörelse i grefvinnan Klinkoffs hus. Betty Henkelberg, liksom hofmästaren, hade mycket att bestyra, de sprungo omkring och utdelade befallningar till det underordnade tjenstefolket. Grefvinnan sjelf var blekare ån vanligt, hon satt försjunken i djupa tankar på soffan; framför henne på bordet lågo Byrons arbeten. Hon stålde sig framför en stor spegel och betraktade tankfullt sina egna vackra drag. Hennes djupt liggande ågon strålade af en utomordentlig glans; leende satte hon sig åter, det var tydligt, att en eller annan plan hvålfde sig i hennes sjål. En vagn kom rullande in genom porten. Grefvinnan begaf sig till salongen för att mottaga de första gåsterna, ty hon våntade mycket fråmmande. (Forts.) ÄAAA —