Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1851, sida 2

gande inslytande, hånger och måste alltid oupphörligt hånga fast vid det lugnt dfverlåggande och beråknande förståndets fordringar och vilkor, emedan de styrande endast så långe kunna hålla sig uppe, som de handla i öfverensståmmelse med hvad som på ett klokt sått gagnar det allmånna. I annat fall står den fria, röstberättigade majoriteten alltid fårdig att slå ned på makten. I andra ståder, sådana t. ex. som Stockholm, beror så mycket på auktoriteter, på afsigter från högre ort, på kotterier. De borgeliga intressena åro der icke mera sig sjelfva, men oftast allt annat: inkomna i en labyrinth af fråmmande förhållanden, förlora de sin karakter och sin egen kraft. En amerikanare eller en engelsman skulle såkert hellre besåtta sig i Götheborg eller Norrköping, ån i Stockholm; deremot skulle en fransman eller en ryss hellre slå sig ned i hufvudstaden. Deri ligger onekligen en stor skillnad emellan dessa ståder. Götheborg eger tvånne hufvudpunkter: handelskontoren och hamnen. Besöker man dem, skall man der finna mera lif och storartad, allmänt gagnande verksamhet ån i Stockholm, oaktadt sin betydligare besolkning, sörmår uppvisa. Utlänningen kånner också Götheborg och årar de solida mån, som der håfda svensk redbarhet i företagsamhet och spekulation; då han deremot rycker på axlarne, i håndelse man kommer att tala om Stockholms börs, utom landet hufvudsakligast kånd för sina solida cessioner. Det rörliga, synliga lifvet på de offentliga platserna år i Götheborg ganska obetydligt. I Stockholm åro menniskorna till för gatorna; i Götheborg åro gatorna till för menniskorna. I Götheborg år det en skam att besöka kållare, schweizerier och krogar; i Stockholm hör det till tonen såsom ett nådvåndigt behof. I Stockholm har omtankan att roa hvarandra och att förströ allmånhelen blifvit en stor och vinstgifvande industri; i Götheborg år industrien ett nöje. Man såger att Götheborgs fruntimmer hafva tråkigt. Det beror på, huru fruntimmerna åro. Älska de mindre familjlifvet, ån de offentliga nåjena, torde påståendet vara rigtigt; i motsatt fall år det falskt. Till åra för götheborgskorna få vi nämna, att vi ej hört någon beklaga sig. Hvar och en, som kånner ett behof af att gagna, hvars sinne föröfrigt år rent och hvars hjerta år varmt lefver sin egen esthetik, ehuru det visserligen icke år gifvet hvarje tourist att begripa det. En maskeradbal år för låttsinnigheten af mera vårde ån huslig lycka, en fras mera ån en verklighet. Inom samiljelifvet i Götheborg har, framförallt på de senare åren, ett lefvande intresse för de sköna konsterna börjat utbilda sig, sårdeles för litteraturen, musiken och den dramatiska konsten, som på ett ganska fördelaktigt sått vittnar om god ton. Man torde få taga för afgjordt, att det år damerna, som företrådesvis gå i spetsen får denna rörelse åt en ådlare sysselsättning. Onekligt år att den redan i visst afseende åfven reformerat herrarne. Man hör nåmligen dem icke nu alltid tala om sina affårer, inom societeten förnimmer man åfven att de äro bekanta med och intressera sig för det esthetiska lifvets produktioner. Lola Montez har yttrat, att om hon vore karl och ville hafva sig en ålskarinna, så skulle hon vålja en fransyska; men om hon ville gifta sig, så skulle hon taga sin hustru i England. Vi vilja också gifva herrar ungkarlar ett godt råd. Viljen j hafva en flicka att kurtisera — sök henne i Stockholm. Viljen j deremot hafva en hustru — sök henne då i Götheborg. Stockholmskan är en pariserska i Sverige: Götheborgskan år en engelska. Då den förra våsendtligast lefver, för att på ett lustigt sått fördrifva sin dag, lefver den senare, för att uppfylla sina pligter. Ej underligt alltså att stockholmsboen föreställer sig att göteborsskan har tråkigt; han begriper icke henne. I Stockholm år ungkarlslifvet modernt; i 1 thap .: :Im A i1;foof St darfåre der