J. Wetrterberg 44fTfTB53Ö 1IHILHAIIS T0SLCr. AAAAA UU——— SJ Ivarjehanda. Anna Hicks, en fattig ålderstigen quinna i London, hvars farfar, såsom belåning för det han råddat Georg II från att drunkna, erhällit tillstånd att hafva ett stånd i Hyde park för försåljning af förfriskningar, har utaf lord Seymour, den kronans minister, som har domånerna under sin uppsigt, plötsligen blifvit utdrifven ur sitt stånd och detta nedrifvet. Den enda anledningen till denna åtgård var att ståndet, i den ådle lordens tycke, vanprydde parken. Ålla hennes reklamationer voro fåfånga. Hennes bref, icke mindre ån 16, blefvo obesvarade. Då hon slutligen klagade sin nåd för drottningen, fick hon det beskedet, att den kungliga vålgörenheten icke kunde utstråckas till henne. Bragt till det yttersta, infann sig nu den stackars quinnan en dag i Hyde park med en korg med bakelser, i hopp att sålja deraf till sina gamla kunder. Men hon blef då af polisen slåpad i håkte, och fick först sin frihet tillbaka, sedan hon förbundit sig att ej förnya sin -förbrytelse. Får 7 år sedan hade Anna Hicks af Seymours företrädare, lord Lincoln, numera hertig af Newcastle, erhållit tillstånd att uppföra ett stånd af sten, hvilket kostat henne 130 K, frukten af alla hennes besparingar under en lång arbetsam lefnad. Den enda ersåttning hon erhållit får hvad hon förlorat genom ständets nedrifning utgöres af den lumpna summan af 13 E, 12 månaders hyra efter 5 sh. i veckan. Denna tilldragelse har väckt mycken förargelse och söranledt många bittra tidningsartiklar. En af dessa artiklar slutar som följer: Om Anna Hicks farfar, då han hade fast tag i den andre Georgs kungliga rockskört, kunde hafva anat resultatet af sin hjelpsamhet — kunde hafva förutsett, att hans barnbarn skulle hafva kastats i ett af polisens fångelsehål, skulle han måhånda hafva varit frestad att låta den ofrivillige badaren erhålla ånnu en doppning. Det år någonting för Anna Hichs att minnas, i hennes fångelse, att en gång huset Hannoa . i vers hufvuds öde var mera i hennes farfars hånder, ån hon sannolikt, åfven i vårrsta fall, kan komma att bero af styrelsens godtfinnande; ty allmånhetens sympathier i detta land tråda ofta emellan för att från nationalkarakteren aftvå de flåckar, för hvilka det officiella tyranniet annars torde blottstålla den.-En insamling kommer att föranstaltas till den arma quinnans båsta. En förfärlig orkan. Från Premery, dep. Nievre, i Frankrike skrifves: En förfårlig olycka har tråffat oss. Den 23 Juli omkring kl. 2 e. m. mörknade himlen plötsligt, det började blåsa håftigt, några regndroppar, blandade med ofantliga hagelkorn, föllo ned från de svarta, hotande molnen, som betåckte hela horizonten. Snart öfvergick ovädret till en orkan, en förfårlig orkan, som aflyftade taken, afbröt eller uppryckte de största tråd och kastade dem 60 till 90 fot ifrån deras förra plats. Skördarne blefvo söndermalna af skydraget och aldeles betåckta med jord; ingenting undkom den förhårjande landsplågan. Buskarne i trådgårdarna liksom potatisen på fålten upprycktes med rötterna och kringstråddes på den upprifna marken. Det var en sörskräcklig, en beklagansvård anblick. En by, vid namn les Chaumes-Grandjean,, belägen på en bergshöjd som dominerar Pråmery, förstördes helt och hållet; icke ett enda hus förblef qvarstående, och de olyckliga innevånarne tvingades att söka skydd i staden. Det var ett sönderslitande skådespel att se de stackars ruinerade familjerna, utan bråd, utan hem, öfverlemnade åt förtvislan. Skadan var vid underråttelsens afgång ej en gång approximatift möjlig att uppskatta, och man visste ånnu icke huru vida omkring denna HS