Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1851, sida 2

ska att utgifva en beskrifning om den del af den ungerska revolutionen som han sjelf upplefvat, de slagtningar och drabbningar, hvari han omedelbart deltagit, jemte mer och mindre intressanta anekdoter, hvarförutan omtalas såttet huru Kossuth förvärfvade sig folkets förtroende, den sannolika anledningen till Gårgeys förråderi och dylikt. Den gåstfrihet hr oberlöjtnant Manovill rönt hår i landet och den sympati det högsinta svenska folket kånt för det olyckliga Ungern, låter honom hoppas att detta arbete, som han åmnar utgifva på subskription, finner den framgång hvarmed han smickrar sig. Boken som blifver 20 ark eller något deröfver, försedd med oberlöjtnant Manovills lithograsierade portrått, kommer att kosta 2 rdr bko, som erlåggas då boken imottages. — Subskriptionslistor finnas hos hr J. Philipsson. Af flera passagerare, som i såndags medföljde ångfartyget Westergöthland på dess annonserade lusttur till Marstrand, har redaktionen blifvit uppmanad att i tidningen uttrycka deras missbelåtenhet deröfver, att trenne lifstidsfångar medtogos — en missbelåtenhet som synes i någon mån beråttigad, enår hvarochen, hvilkens medlidsamhetskänsla icke blifvit förslöad genom vanan att ostare se sädana olyckliga, naturligtvis måste finna det nöje grumladt och sörminskadt, som han väntat sig af den utlofvade lustsärden. Hvad som gisvit anledning till många gissningar och mycken undran var den olikhet i behandlingssåttet, som de trenne lifstidsfångarna rönte. De tvånne voro, nämnligen, fångslade och klådda i jern; men den tredje, mördaren Martin-Arosin, gick alldeles fri och ledig, klådd såsom de ölriga passagerarna. Konungens befallningshafvande beståmma ju, huru fångar skola fårdas och behandlas, når de forslas från ett stålle till ett annat? Fårtjenar Martin-Arosin mera medlidande ån de andra två?