Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1851, sida 1

barn-aversioner försvinna, när man reser utrikes och gläder sig åt ott så tala det kära modersmålet. och nu min älskade mor, säger jag dig sarväl, helsa alla mina vänner. Alla! ack, det finnes en! dock derom vill jag icke tala. Hälsa äfven min täcka kusin. Din Harald. P. S. Ännu en sak. Min sader tror, att jas skall kunna lefva på .... Rbd! men jag tror knappt att det år möjligt. I går kom en gemmal student upp till mig och sade: — Fuchs, leih mir 20 Thaler! — Jag har icke så mycket qvar. — Dann 10 Thaler, Donnervetter, willst Du herabräcken. — Jag år ingen Fuchs och har redan tagit examen. — Thut nix, räck nur herab. Jag måste skratta och gaf honom penningarna. — Du bist ein braver Bursch, Däne, sollst mein Leibsfuchs werden. — oändligt förbunden! svarade jag utan att känna mig smickrad af löftet. Men nu kom det vårsta. Ryktet hårom spriddes bland de andra och nu kommo alla och ville låna penningar. Den ena var i en förtviflad förlägenhet, den andra var nåra att blifva arresterad för skuld; jag måste gifva hvad jag hade. Imellertid har jag nu blifvit klokare, derför kan du utan farhåga skicka mig ett litet tillskott. Din H. (Forts.) a re ERERREL a vr EN I