Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1851, sida 1

Utländsk Litteratur. Histoire de la Restauration (Restaurationens historia) år titeln på ett arbete af Lamartine, af hvilket de tvenne första volymerna oförtöfvadt komma att lemna pressen. Pariserbladet la Presse har i sin följetong intagit ett fragment af detsamma, hvari man återfinner den ofta framstållda påståendet att svenska kronprinsen Carl Johan af kejsar Alexander erhållit förhoppningar på franska kronan. Vid en sammankomst hos kejsar Alexander, i Talleyrands hotell, der han efter intåget i Paris valt sitt residens, blef, på de åfvertygande skål, som framståldes af Napoleons bittre fiende, korsikanen Pozzo di Borgo, ryske kejsarens förtrogne och adjutant, enhålligt beslutadt, att Napoleons dynasti för alltid skulle afsåttas från thronen. Sedan Napoleon var undanröjd, återstod antingen en Bourbon eller en af dessa konungar och militårsatraper som segern och Napoleons gunst upphöjt i jembredd med thronerna. Alexander syntes luta åt det sistnåmnda hållet. Han hade allt för långe och allt för åppet förnekat den legitima saken för att icke förödmjukas genom att i hemlighet åter omfatta den. Han hade allt för mycket på de senare 10 åren fraterniserat med napoleonska familjens medlemmar, med dess generaler och ambassadörer; med ett ord, han hade allt för mycket affekterat att vara en det nya seklets man får att nu röja tillgifvenhet för det förflutna seklet. Han trodde sig dervid förlora något af den popularitet såsom fördomssri furste, hvarföre han uppburit så mycket smicker af den kejserliga epokens mån och hvilken var honom lika kår som segern. Han mumlade, såger man, namnet Bernadotte, denne fransman, Sveriges kronprins, då allierad med sitt fåderneslands fiender. Man tror, att han gifvit Bernadotte icke löften, men obeståmda förhoppningar, når han förledde honom och fåstade honom vid koalitionen. Madame Stael v. Holstein, såvål som det liberala parti, hvars orakel hon var, hade åtnjutit svenska kronprinsens gåstfrihet, och i sitt agg emot Napoleon, hade hon i Stockholm ofta bragt på tal att remplacera Napoleon genom en furste af nytt ursprung, populariserad genom den revolutionåra andan, hvars återstållare han skulle blifva i en konstitutionel styrelse. Men då framstod Talleyrand och omståmde ryske kejsaren till förmån för Bourbonerne.