Insändt. Till Gamlestadsboen i N:o 76 i H. o. S. T. för den 31 Juli. En insåndare har i denna tidning för den 31 sistlidne Juli, N:o 75, (174), väldeligen beklagat sig öfver åtskilliga olågenheter, dem han förmenar de personer hvilka begagna båtfarten mellan staden och gamlestaden, få vidkånnas, dels i följd af samma båtars dåli84 beskaffenhet och dels i anseende till åtskilliga obehöriga tilltag af den, bland egarne till samma båtar, som insåndaren benåmner korrespondentredare. Hade insändaren endast fåstat sig vid båtarnes beskaffenhet, skulle denna, i fall den myndighet, som har öfverinseende öfver passageraresarkosters användbarhet, derom förordnat besigtning, kunnat, efter sådan besigtning utrönas och båtarne, i händelse de utdomts, icke längre varit insändaren och hans vänner till förargelse, men att, genom sanningslösa uppgifter i öfrigt, söka nedsåtta båtarnes kredit, år, lindrigast sagdt, mindre vackert och torde icke kunna förklaras annorJunda, ån att, På sätt insändaren uti sin artikel antydt, den totala solförmörkelsen åfven verkat rubbande på insåndarens organer och möjligen utvecklat lögnorganen. Hvad som ännu mera gör en sådan rubbning trolig, äro några uttryck nti ifrågavarande artikel; så t. ex. uppräknar insåndaren såsom en bland olågenheterne med båtarne, att den båt, som den 28 dennes kl. 2 afgick från Lilla Bommen, gick med ovanlig skyndsamhet och nåra nog lika fort, som en annan båt; åfvensom han långre ned tillågger båtarne epithetet otidig. ett epithet, som vanligen icke brukas om andra ån menskliga varelser, och som passar förträslligt på insändaren. Dock måste man tro, att ett ånnu såmre motiv dicterat artikeln, synnerligast hvad som angår den såkallade korrespondentredaren, enår denne, tvårtemot hvad nåstan hvarje gamlestadsbo, som begagnar båtarne, känner vara förhållandet, tillvites dels att hafva, genom enskildte ärendens uträttande, uppehållit roddarne långt öfver afgångstiderna och dels att hafva lätit å båtarne sorsla sådant gods, och deribland tjärtunnor, som förderfvat passagerarnes klåder. Nedanstående intyg af flere aktningsvårde personer, hvilka dagligen fårdas å båtarve vederlägger tillräckligt dessa otillständiga och lögnaktiga uppgifter; och hvad betråffar ins:ns klienter, kökspigorna i gamlestaden, hafva egarne af båtarne icke att beklaga sig öfver några hårda ord från desse, i följd af demonstrationer o. d., så vida icke insändaren menar ett praktexemplar af kökspigor, anställd på en af de vackra villorna i gamlestaden, som, under sommaren 1849, sjelf, till både båtpassagerares och husbondens obehag, demonstrerade både i båtar och inom hus. Sat sapienti. Och slutligen, min bäste herr insändare, hvarföre vara anonym? Hvarföre icke upptrada offentligen ? om icke ett inrotadt hat eller låg afundsjuka låge till grund för artikeln; se hår nedan flere personer, som icke tveka, att offentligen uttrycka sin belåtenhet med båtfarten; hvarföre då icke åfven kunna på grundade skål Öppet anföra klagomål deröfver. Marieholm i Gamlestaden den 1 Augusti 1851. Egarne af Gamlestadsbåtarne. Undertecknade, som nåstan dagligen fårdas med gamlestadsbåtarne till och från staden, få hårmed på begåran intyga, att vi icke förmårkt någon af de olågenheter, hvoröfver en insändare i N:o 76 af Handelstidningen beklagar sig, samt att vi, för vår del, åro fullt belåtne med det sått, hvarpå rederiet för dessa båtar besörjer farten med desamme. Götheborg den I Augusti 1851. H. F. Crohn. Joh. Lundgren. L. Benecke. Magnus Olsson. Joh. Ad. Awall. S. Warburg. H. W. Lamberg. H.J. Mattsson. P. W. Malm. J. J. Ekman. J. A. hredberg.