Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1851, sida 1

utom under närvarande omständigheter för ett kallt, likgiltigt eller åtminstone mindro varmt mottagande. Han bekämpade dock denna otidiga stolthet och ärnade skynda till honom; men just i detsamma höll hans nya väninna, Betty Henkelberg, honom tillbaka. — Var så god, sade hon, och bär denna kappa och denna lilla asken, ah ja lieber Däne? Han kunde icke säga nej, och imellertid var Harald försvunnen. Betty visade sig som en skicklig Cicerone, gjorde honom bekant med namnen på de gator de passerade, och förklarade för honom det som var märkvärdigt. Universitetet, museum, opera-huset, slottet och pelaren med örnen på, allt var föremål för hennes vidlyftiga förklaringar. Fredrik tänkte dock endast på Harald. Hvem var denne herre? jag tyckte mig hafva sett honom i Köpenz hamn; han ser ut som en italiensk sångare, sade han för sig sjelf. Imellertid lugnade han sig och tänkte att han nog snart skulle träffa Harald antingen på gatan eller vid något offentligt nöje. Unter der Linden stannade droskan och flickan tog nu, med tacksägelse för bjelpen, afsked af den unga Dansken. — Titta upp till mig någon gång, mähända kan jag också engång vara er till tjenst igen, och det är ledsamt när man icke har en bjelpsam själ att vända sig till, sade hon, och det deltagande som låg i dessa ord försonade Fredrik med hennes efterhängsenhet. De skiljdes åt som uppriktiga vänner, och Fredrik lät kusken köra honom direkte till byggmästaren Schinkels verkstad, för att genast söka arbete der. (Forts.) — — —