Då förre inspektoren på Majenabbe, HAkansson, i dag på förmiddagen vid elfvatiden skulle inställas, för att undergå förhör i poliskammaren, och vaktmåstaren i stadshåktet uppkom i det rum, der Håkansson förvarades, besanns denne liggande i sin sång med afskuren strupe, slämtande efter andan. Läkare tillkallades då genast, och denne sörklarade att föga hopp numera sörefunnes att återkalla sjelsmördaren till lifvet. Med en på sången liggande rakknif, som tillhört H:n. hade denne tillfogat sig ett djupt gapande sår tvärs öfver strupen från det ena örat till det andra. Då ransakning rörande denna rysliga håndelse osördröjligen kommer att ega rum, skola vi nårmare meddela hårom; hvad som förekom vid förhöret sistl. Tisdag, åfvensom hvad förre poliskonstap. Tob. Andersson hade att omförmäla vid det med honom i dag anstållda förhör, återkomma vi till en annan dag under Råttegångsoch Polissaker. Kl. 2 e. m. Håkansson, hvars sår blifvit hopsydt, har assörts till Sahlgrenska sjukhuset, för vidare låkarebehandling; han lefver ånnu, men år mycket svag.