Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1851, sida 1

Den unga diplomaten. Novell af Edmund Lobhedanz. (Forts. fr. N:o 172) Det är en strid, som är möjlig, men som du icke förutsett. När du lär känna andra, som öfverträffa mig i yttre bebag och inre värde, skall du icke då tillstå för dig sjelf, att din första kärlek varit en ungdomsdröm, en villfarelse? Den verld, för hvilken du är skapad, fordrar mer än jag kan bjuda, om jag också i kärlek vill täfla med den bästa. O nej! gråt icke, lyd förnuftets röst! och Gud, hvilken skänkt mig kraft att handla så, som pligten bjuder, skall också styrka ditt bjerta. Hon slog ned ögonen och tryckte handen hårdt mot sitt bjerta. Hennes drag voro förklarade. Den unga mannen vågade icke svara; det var, som om han erkände hennes öfverlägsenhet. Han kände sitt hjerta djupt såradt och frågade sig sjelf: om hans kärlek icke varit ren och oegennyttig, men, detta hade hon ju icke betviflat. Måhända anade han, att hon inför förnuftets domstol ville behålla rätt. Och dock hade han icke styrka att skilja sig från denna dröm, som lyckliggjort hans ungdom och luttrat hela hans väsen. — Clara, begynte han ändtligen med mild och vemodig röst; hvem har öfvertalat dig att handla så? Det kommer omöjligt från dig sjelf. Säg mig, ligger någon hemlighet till grund härför? Ack, om du visste hvilken smärta du förorsakat mig! Finns ingen röst inom dig, som säger nej! till alla de sökta grunder du nyss anfört ?