tidadt att begagna sig af judiska medlemmars bistånd i parlamentet, når det var valmännens önskan. Earlen af Shaftesbury bestred billens antagande för principens skull. Judarnes nårvaro i parlamentet skulle vara en fortfarande protest emot kristendomen, en oafbruten beskyllning emot denna för falskhet. Antagandet af denna bill skulle vara detsamma som att såga landet, att iakttagandet af kristendomens sanningar blifvit en föråldrad formalitet. Han ville icke såga, att han skulle hafva infört de ifrågavarande orden, (-vid en kristens sanna tro-) i edssormuläret, men, då de nu en gång stodo der, kunde han icke afvika från dem, utan att försvaga en stor princip. IIan trodde icke, att Judarne i allmänhet hade den äresiricheten att estersträfva rättigheten till intråde i parlamentet, enår de bade en långt mera. lysande nationell förhoppning (Messias), ån något af jordens öfrige folkslag. Fredskongressens möte, som skulle ega rum uti London i Exeter Hall den 22, 23 och 24 dennes, tecknar sig till att blifva en af de mårkligaste demonstrationer, hvartill Englands hufvudstad varit vittne. Omkring 1000 ombud möta, hvaribland många parlamentsmedlemmar, några af Englands utmärktaste vetenskapsmån och representanter för stora religiösa, borgerliga och industriella föreningar i landets olika delar. Frankrike, Tyskland Italien, Belgien, Holland och andra europeiska lånder samt Förenta Staterna sånda några af sina mest utmårkta mån till kongressen. — I Manchester har hållits ett stort möte till Kossutks förmån. Bland talarne utmärkte sig isynnerhet en prestman d:r Vaughan, som föreslog en resolution af följande innebåll: Denna församling anhåller hos brittiska regeringen, att den hos turkiska regeringen söker utverka Kossuths oförtösvade befrielse; församlingen anser det för så mycket mera nådigt, att ganska energiska åtgärder för detta ändamäl vidtagas, som den icke kan underlåta att anse Kossuths lif för hotadt genom det af turkiska regeringen emot honom, utan tvifvel på Rysslands och österrikes tillskyndande, iakttagna förfarande, och skulle en af den nyare tidens renaste osh mest heroiske patrioter falla ett offer för denna grymma politik, så år församlingen öfvertygad, att folket i detta land skall anse alla de regeringar, som med framgång kunnat lågga sig ut för Kossuths befrielse och icke gjort det, för ansvariga inför Gud och menniskor för hvad som skett.De tåta påstötningarne, som regeringen fått vidkånnas i och för Kossoths befrielse, låra imellertid haft till följd, att den nu, gemensamt med den turkiska, med allvar söker att så denna sak på det klara. EGYPTEN. portens ultimatum i tvisten med vicekonungen har anlåndt och skall vara mycket ofördelaktigt för den sistnåmnde. Bland annat fordrar Posten att sjelf få sköta landets finanser, genom en dertill utsedd embetsman. Engelska generalkonsuln Murray skall hafva order att öfvertala Abbas Pascha att antaga detta ultimatum, ehuru åfven motsatsen förmäles, eller att hr Murrays senaste instruktioner gå ut derpå, att genom löfte om Englands bistånd uppmuntra vicekonungen till motstånd emot Turkiet. En skrifvelse från Alexandria af den 6 Juli förmåler, att vicekonungen var aldeles förtviflad öfver Portens fordringar. Han hade haft långa konferenser med hr Murray, men ånnu icke kommit till något beslut. Dock tråffades anstalter till utrustandet af en armå. CHINA. Insurgenterna i provinsen KivangSi göra allt större och större framsteg och hafva nu till kejsare utropat en åttling af dynastien Ming. Ett rykte såger om honom, att han år katolik, ett annat ånnu mera otroligt, att han år protestant. Bådadera sannolikt förtal, utspridt får att skada honom. lans namn, Tienteh (himlens dygd) år rent hedniskt. FÖRENTA STATERNA. Slafbillen får allt mera opinionen i de norra staterna emot sig. I staten Ohio håller folket på att råsta öner ett förslag till en revision af författningen. Bland mårkliga beståmmelser i detta författningsutkast anföre vi följande: Hvarje hvitmyndig och vålfrejdad medborgare år råstbe22. L — 12.