Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1851, sida 1

SEE — —— Nu inträdde åter en paus, ty sonen svarade intet. Måhända tyckte han icke om fadrens anmärkning, som verkligen syntes något gammalmodig. Han kastade en blick på sin syster, hvars ögon stodo fulla af tårar. Hon var ovanligt blek, men rodnade då brodren kastade en medlidsam blick på henne. Nu tog modren ordet: — Hvad kommer du nu med igen? Är det sagt, att det som passar för dig och din bildning också passar för dina barn! Bildning fattas dem icke, och om de kunna skaffa sig aktning af bildadt folk hvarför skulle de icke göra det? Dessa ord tycktes stå i förbindelse med Claras vemodiga sinnesstämning, ty hon rördes djupt af dem och bortvände sitt hufvud för att dölja sina tårar. Då träffade hon snickarens svaga sida. Han blef otålig, reste sig upp och gick fram och tillbaka på golfvet. Fredrik tog en bok och låtsade som om han läste, men hvarje gång någon kom på trappan lyssnade han med uppmärksamhet. Det var tydligt att såväl han som Clara väntade någon. Ändtligen begäfvo sig båda frumtimren till köket för att laga till punschen och aftonmåltiden. De tycktes hafva vigtiga saker att afgöra, ty när Clara stundom hänförd af sina tankar talade högre, sade modren: — Tyst Clara! låt icke far höra någonting! Det skulle vara hårdt att nödgas berätta honom allt nu, då det snart är förbi. Då omfamnade modren sin dotter och kysste tårarna från hennes bleka kinder. (Forts.) ER AA