Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1851, sida 2

PUIIODKGUII. IIY:i2?2 so xx AA ombord å Götheborgsskonerten Marie Louise, förd af kapten Brockman, då liggande i skårgården, infann sig poliskom. Flygare äfvenledes vid detta stålle, och anträslade samt grep H. å nämnda fartyg, hvarefter H. assördes hit till stadshäktet. Får att anställa förhör med Håkansson, sammantrådde poliskammaren sistl. Thorsdags eftermiddag uti de rum på Majenabbe, som H. bebott, dit denne blifvit instålld under bevakning af tvenne stadssoldater med dragna huggare. Tillfrågad af hr polismåstaren rörande Håkanssons fordna lefnadsförhållanden, uppgaf denne: att han vore född den 6 Augusti 1810 på gården Selgerud i Nöbbeled socken, Konga härad, Kronobergs lån; att fadren, bonden Börje Håkansson aflidit 1825, men att modren, Fredrika Olsson, ännu lefde; att H. genomgått högre lärdomsskolan i Wexid och derefter varit anstålld från 1826 till 1829 såsom fogdeskrifvare hos en kronofogde Stråberg samt att H. vid håsttiden sistnåmnde år kommit till en lånsman Carlsson, hvilken H. bitrådt tvenne år såsom skrifvare; från 1831 till 1834 hade H. varit renskrifvare vid landskansliet i Wexiö, hvarifrån han samma år på hösten begifvit sig till Stockholm, der han för 2000 rdr rgs inköpt ett trähus på Söder vid Trädgårdsgatan, men i öfrigt icke haft någon bestämd sysselsåttning, hvilket fortfarit till 1838, då H. sålt huset och flyttat till Wermdön, der han arrenderade ett mantal kronoskatte Wretland med stråmmingsfiske, till 1842, då H. antogs såsom under-inspektor hos arbetschesen för en sängelsebyggnad, konduktör Ståhl; denna befattning varade till 1846; derefter flyttade H. till Enköping, der han sysselsatte sig med åtskilliga byggnadsföretag intill den 1 April 1848; nåmnde år på sommaren hade H. för sjuklighet måst begifva sig till Medevi brunn ij och derefter besökt baden i Marstrand; vid håsttiden samma år anstålldes H. såsom inspektor å D. Carnegies Co. sockerbruk och emottog derefter inspektors-befattningen vid Majenabbe den 10 Okt. 1849. HUIr polismåstaren uppmanade derefter H. att afsgisva en sanningsenlig berättelse om, huru han försarit med den egendom, som han haft omhand för hrr I. A. Kjellberg Söner, å hvilkas vägnar grosshandl. Jonas Kjellberg nu var tillstådes; erinrande H. om, att det vore utan ändamål för honom, att afvika från sanningen, enår såvål de böcker som han fördt, hvilka företeddes, åfvensom de veckorapporI ter han afgifvit till bolaget, jemnte de vittnen, som voro att tillgå, skulle tillråckligt kunna bevisa huru han handlat med bolagets varulager, hvilket dessutom noggrant kunde utredas genom det inventarium häröfver ofördröjligen komme att uppråttas, men som till denna dag icke medhunnits. H. bedyrade då vid allt heligt, att han ville tala sanning och uppgaf alt han, några dagar före sin afresa, afyttrat 10 tunnor tjära, hvarför han erhållit betalning, utan att hafva debiterat kassan; och försäkrade H. att detta vore det enda honom kunde låggas till last. Hr Kjellberg yttrade då, att han egde full visshet om, att H. talade osanning, enår hr Kjellberg redan vore? försedd med några uppgifter, som han erhållit af personer i staden, hvilka meddelat huru det tillgått vid försäljning och utlemning af bolagets varulager på Majenabbe. Hr Kjellberg uppmanade derför H. att post för post redovisa de försåljningar hr Kjellberg nu uppgåfve; detta sade H. sig äfven kunna göra, men förmådde icke reda sig, oaktadt alla försök, enär det försålda hvarken fanne orntaget i böckerna eller veckorapporterna. Då H. icke långre kunde neka för de mot honom gjorda påståenden, förklarade han sig af glömska ha utelemnat hvad hr Kjellberg uppgifvit. På fråga, hvad den på stållet varande kassabehållning tagit vågen, åfvensom de 150 rdr rgs H. uppburit en dag i förra veckan, medgaf H., att han begagnat dessa medel för sin resa. Håkansson tillfrågades derpå af hr polismåstaren, hvad som föranledt H:s hastiga afresa från orten. Härtill svarade Håkansson: Det olycksaliII ga prestbeviset-.