vens utlopp belägna etablissementer, Loo sågverk och Nylands lastageplats, på hvilka ställen den sedan urminnes tider hvarje vår herrskar endemiskt, utan att sprida sig i öfrigt i provinsen: dessa ställen äro omgifna af stora sumpmarker. Rörande Jemtland och Herjeådalen; bör vara: frossan år der okånd, likaledes skarlakansfeber och åfven under sednare tid kopor. : Angående Helsingland: Spetålskan år der ej sållsynt utefter Ljusnans floddal, hvilken den följer ånda upp emot grånsen af Herjeådalen. , Kring Siljans strånder, särdeles i de byar hvilka ligga lågt eller i djupa dalstråckningar herrskar endemiskt rådsot, regelbundet återkommande hvarje år under Augusti och September månader, ehuruvål ena året håftigare ån ett annat: den år mest dödande bland barn, och vissa år har dödligheten varit förskråckande, så att t. ex. 1839 begrafdes på en kyrkogård i denna trakt en söndag 100 lik. Detta år det enda stålle i Sverige der denna sjukdom år endemisk. Om radesygen i Bohus lån: Orsaken till denna sjukdom år oviss; den torde dock kunna sökas i kustklimatets beskaffenhet och folkets nåstan uteslutande föda af fisk, oftast saltad och ej sållan ruttnad i högre eller lågre grad. Om ögonsjukan i Östergöthland, tillägges: att sjukdomen nu synes på våg att utdö. Om vatten i hjernan samt inflammation i luströrens förgreningar i en viss trakt af Blekinge; tillågges: Utom den så kallade Asarumdalen, hvilken bildas af Mie-å, och hvilken der bildar en kågelformig utvidgning från 100 famnar till en mils bredd, vid hafvet under en långd af en mil, förekomma dessa sjukdomar ej. Om orsaken till skrofler i Skåne: Denna orsak synes hufvudsakligast ligga i såttet att uppföda barnen med tuggor af potates och surt bråd, ej sållan doppade i brånvin, i förening med på många stållen hos de fattigare herrskande osnygghet, så att exempel anföras på trakter der mödrarna hafva sådan ovilja emot att bada barnen, att detta ofta ej alls sker under de första lefnadsåren. Om flussfebrar i Marstrand, bör heta: Derimot återkomma slussfebrar i början af November och herrskar till April hvarje år. Angående Gottland: att neryfebrar kunna sågas vara i byarna omkring de stora myrorna; efter sedan de blifvit skördade, under Augusti och September månader endemiska. Angående bleksoten tillågges: att den angriper qvinnorna från 15:e till 25—30:e året. Om samma sjukdom bör tillåggas: Blott i Småland synes den ånnu ej vara så allmånt förekommande, som på flera andra stållen år håndelsen ; samt vidare: upptrådandet af denna qvinnornas sjuklighet sammanfalla med ett annat anmårkningsvårdt förhållande bland mankönet, nemligen att bevåringsynglingarna enligt de statistiska beråkningarna, således enligt ovederlåggliga siffror, blifvit år efter år svagare och kortare till våxien, så kallade undermåliga. Detta håntyder, bedrösligt nog, på svenska nationens aftagande fysiska kraft. Orsaken hårtill ligger för qvinnan i åtskilliga förhållanden, såsom mera sysselsåttning inom hus och mindre i fria luften nu emot förr; bortbytandet af de varma hemmavåfda tygerna emot tunnare fabriksvåfnader, stillasittande i de fasta solkskolorna, missbruket af kaffe (hvarpå som exempel kan anföras, att inom Jerssö socken i Helsingland konsumeras ärligen 30,000 6 kaffe); men hufvudsakligast ligger svaghetens orsak uti arf från af brånvins missbruk försvagade föråldrar. Hos mannen ligger ock den våsendtligaste orsaken uti just detta arf och uti det tidiga brånvinsbruket, hvartill må låggas att mådrarna nåstan öfver hela landet hafva det gråsliga bruket att gifva redan dibarnen brånvin. Ifrån dessa fakta af brånvinsmissbrukets följder på generationen i sin helhet, ledde sig talaren till att betrakta svenska allmogens brånvinsbegår och deraf följande brånvinsmissbruk, såsom en för vårt land endemisk sjukdom; han uttalade sin sorg öfver Åc. — — Redan vid 1747 års riksdag stridde partierna Åc. — och den sekreta deputationen