Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1851, sida 1

S — ———— En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 168.) Ett sorl af röster ljöd i den till bönrummet gränsande salen. Ett stort antal bönder hade, rörda af Emmelinas strid med septembrisören, med Arnould i spetsen störtat in i slottet och belägrat bönrummet för att befria den stackars flickan, Odjuret, anande att dörren icke länge kunde hålla stånd, började att ryta som ett lejon; han förbannade menniskorna, sin egen mor, ja Gud sjelf. — Du vill då icke låta beveka dig? sade han till Emmelina, du vill då icke gjuta en smula medlidande i mitt hjerta som trånar af kärlek? — Nå, 2 förbannad vare du! — Han kommer! jag hör honom sade Emmelina, som icke mer hade ögon för septembrisören. — Det är Arnould! han kommer för att rädda mig! — Ack, jag älskar honom så högt! Då flög en spillra af dörren in uti bönrummet. — Nå väl! sade septembrisören resande sig upp, du skall icke mer tillhöra honom som du älskar, än honom som du föraktar! — Fall på knä! Du måste dö! Arnould! Arnould! ropade den arma flickan i högsta förtviflan. — På knä! skrek septembrisören, i det han fattade henne i håret och kullkastade henne på golfvet. Höga rop skallade genom slottet. — Hjelp! hjelp! han dödar henne! ropade de belägrande, som icke förmådde att i hast stöta upp dörren.