Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts. fr. N:o 166.) Ryktet hade spridt sig, att fröken de Meseray icke var död, och enhvar ville lyfta slöjan af denna stora hemlighet; för öfrigt var det ett minne af upprorsdagen, och de fanatiska och dagdarifvarne hoppades åter få upplefva en sådan dag. Vid ljudet af de vilda ropen framträdde Emmelinas förfärliga älskare till fönsrtet lik, en man som 8er en blixt och anar ett oväder. Cd Man torde påminna sig att då septembrisören letade efter Emmelina, hade han varseblifvit ett ljus uti en öfvergifven flygel af slottet. Det var midnatt och en dödstystnad herrskade på detta ensliga ställe. Septembrisören gick igenom flera öde rum, steg upp för en spiraltrappa och öfverraskade den gamla hushållerskan just det ögonblick då hon tillslöt dörren till ett litet rum Han stötte gumman in i rummet, och knappt hade han stigit öfver tröskeln förr än han såg en dålig sung omgifven af gul damast. Genast ilade han fram till sängen, ryckte undan gardinen, och stannade bestört vid åsynen af Emmelina. — Der är hon! sade han suckande. Kärlekens ljufva känsla mildrade hans tigerblick, en slöja af melankoli och ömhet drog sig öfver hans ansigte; gumman bäfvade icke mera för honom.