Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1851, sida 2

PAUVIJAUL LISTA Hata 1010OUCUHUCE 1108RTIULII, 44 vensom grödan i allmånhet torde lida af regnet. Åtminstone har vårsåden i närmaste orsten ett ganska sjukligt utseende. Norge. Ingen sak har kostat statsmakterna mera besvår ån Vernepligtssaken. Sedan Grundlagen i 109 hade uttalat alla medborgares lika förpligtelse att vårna och försvara fåderneslandet, öfverlemnade den principens genomförande åt Storthinget år 1815. Detta Storthing företog imellertid endast några förberedande sörändriggar, i den gamla Vernepligtslagen och hänsköt saken till 1818 års Storthing, och sedan den tiden har en lång följd af kommissioner och Storthingskomiter sökt lösa frågan; men enda resultatet af alla dessa anstrångningar har hittills varit att knuten blifvit allt mera svårlöst, eller åtminstone större till sitt omfång. Frågan har, nåmnligen, alltid varit: huru skall Grundlagens fordran på jemnlikhet förenas med fordran på en stark och öfvad arm och en rimlig militåärbudget. Tre på olika principer fotade förslag hafva blifvit nårvarande Storthing förelagda. Det första och i visst hånseende åldsta år framlagdt af krigskommissarien Brock och öfverensståmmer i det våsentliga med det utkast som den stora kungliga Vernepligtskommissionen — hvaraf Brock sjelf var en verksam medlem — år 1841 författade. Enligt detta, på det preussiska systemet byggda, förslag skall Grundlagens 109 uppfyllas på det sått, att hvarje vapenför man vid 22 års ålder verkligen får muskötten på nacken och göres till soldat, utan tillåtelse ett lega för sig. Men för att få hela den vårnepligtiga massan in i linien utan att likvål skaffa landet en alltför stor arm, bar han måst inskrånka den aktiva tjensttiden till 4 år, ja i sjelfva verket till 2 år, ty blott under de två sista af dessa fyra år står soldaten i den egentliga linien, medan han under de två första åren skall stå i den s. k. yngre reserven, d. å. senomgå rekrytskola och öfvas i vapen, men i egna klåder och skiljd från den åldre öfvade stammen. Ester de fyra åren står han i den åldre reserven under 1 år och i landtvårnet under 5 år. Det andra förslaget har blifvit Storthinget förelagdt af regeringen. Detta utgår derifrån, att Grundlagens föreskrift är uppfylld, når alla åro underkastade förpligtelse att låta sig utskrifvas, utan att alla också verkligen skola utskrifvas, vare sig att staten behåfver dem eller icke. Hvem som, når behofvet kommer, skall intråda i nummer, beståmmes genom lottdragning, hvarefter den utskrifne tjenar 1 år såsom rekryt, 5 5 år såsom liniesoldat och 5 år såsom landtvårnsman, med undautag af kavalleristen, hvars tjenstetid räcker 7 år utan öfvergång till landtvärn. I detta förslag som mest nårmar sig det redan bestående, år råttigheten att lega bibehållen. Slutligen har den komite, som under amtman Aalls ordförandeskap förberedt saken på Storthinget, sjelf utarbetat ett förslag, emedan den hvarken funnit Brockss eller regeringens fullt tillfridsställande. Dels för att uppnå den största måjliga faktiska likhet får alla, dels för att göra bårdan så lått som möjligt, och dels slutligen för att få en ösvad hår, som gör vapenhandtering till sitt lifs uppgift, har detta förslag närmat sig det engelska och amerikanska systemet genom att rekrytera linien med frivilliga och att af de vårnepligtiga endast bilda ett landtvårn eller ett nationalgarde; i krigstid skall dock, om så nådigt finnes, utskrifning intråda. Debatterna om dessa olika förslag varade från den 28 juni till den 2 juli och båra till de intressantaste under innevarande Storthing; men de hafva ånnu icke fört till något resultat, enär saken den 2 juli uppsköts på några dagar, på det man undertiden måtte kunna öfvervåga ett nytt af en del representanter utarbetadt förslag, hvari några af de åsigter, som under debatterna utvecklats, skulle gjorts gållande. Brockks förslag hade sina försvarare i yttersta venstran, t. ex. hrr Ueland, Holst och Lie. Den kungliga propositionen omfattades af kaptenerna Bruun och Fasting samt soren