Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1851, sida 1

(Forts. fr. N:o 161.) Jag vill icke att en sådan anklagelse skall drabba mig: min dotter skall inför verldens ögon blifva dens maka som förnedrat henne i verldens ögon. Man mäsate lefva tadelfritt, och dö med menniskors saknad och förtröstande på Guds barmhertighet. Då Margareta ej mer hoppades att kunna beveka sin far, omfamnade hon honom ömmare än någonsin. Man skulle kunnat tro att det varit för sista gången. Derefter instängde hon sig på sitt rum. Tjenarinnan kom nu att söka sin herre. Denne frågade henne i det han torkade tårarne ur sina ögon: — Hvar är septembrisören? -— Jag har nyss sadlat hans häst, svarade flickan, jag tror att ban begifvit sig till slottet de Meseray. 3. Då septembrisören anlände till slottet hade den gamla hushållerskan slutat sin aftonmåltid. Då den stackars qvinnan såg hans vilda utseende och besynnerliga drugt, inbillade hon sig de förskräckligaste saker. Men oaktadt sin förfäran bad hon honom sitta ned. — Hvar är Emmelina? frågade septembrisören med dyster stämma.