(Insdndt.) Till Georg Dahlqvist! Du nordens prydnad, konstens ålskling är. Hvem hänför ej ditt spel, det sköna, sanna? Och snillets eld du i ditt öga bår, Och ådelt allvar tronar kring din panna. O! såkert kring din vagga stodo vakt De englar som vi konst och snille kalla. Och i din sjål har skaparn nederlagt Ett lif, en eld, som hänför, tjusar alla. Lik sjellets stolta örn du ilar fort På ryktets bana, skördar glans och åra, Du tolk af allt, som ådelt år och stort. En tjusad verld skall dig sin hyllning båra. Max. I os— —— LL ee