Korrespondens från Paris. I Paris den 28 Juni. Den reaktionåra pressen kan icke smålta, att republiken fått sig förbehållet att åt Louvrens bofålliga prakt förlåna den glans, som detta monument, ensamt i sitt slag, har rått att göra anspråk på. Det går royalisterna till sinnes att nödgas tillstå, det barbarerna, samhållets arffiender, hafva skänkt en större och mäktigare uppmårksamhet åt konsten och dess eviga intressen, ån den legitima monarkien och sjelfva den såkallade borgarkungen, hvars regering likvål hittat så mycket pengar i kassorna, att den kunde dermed sprida korruption öfver hela landet. Af den omständigheten att de exproprierade byggnaderna på karuselplatsen blefvo till stadens förskönande nedrifna ville de draga den slutsats att revolutionen endast egde kraft att förstöra, ej att uppbygga; men nu blifva de illa till mods vid att se, hurusom den krönta revolutionåren Napoleons verk genom republiken fullåndades. Kejsarens brorson har icke mycken förtjenst uti detta republikens verk; arbetena dervid voro redan började under general Cavaignacs regering. Louis Bonaparte har ingenting annat gjort ån aflågsnat den utmårkte Jeanron från ledandet af denna nybyggnad och ersatt honom med sina kreatur. Detta hindrade honom likväl ej att upptråda vid den fest, som anstålldes efter fullbordadt arbete, och att hålla ett af de mårkvårdiga tal, i hvilka hela verksamheten af hans politiska lif synes vara innefattad. Vi hafva den 10:de december att tacka för tre verldshistoriska mårkvårdigheter — naturligtvis den största, d. v. s. den 10:de december sjelf, oräknad — nämnligen: decembristernas sällskap eller regeringen i Carbonaromantel, Louis Bonapartes tal vid banketter och aptekare Vrons ledande artiklar. Detta år allt af Louis Bonapartes regering som kan tillskrifvas honom sjelf och hans inflytande. De andra mårkvårdigheterna, som republiken har att uppvisa, åro verk af den reaktionåra lagstiftande fårsamlingen. Utom de nyssnämnde tre -krrungenschaften, med deras korollarier, Satorys revyer o. s. v., har Frankrike ingenting att tacka Louis Bonaparte för; och det länder denne till heder, att han, under medvetandet af hvad han försummat, likväl ännu vill skaffa sig tillfålle att åtminstone i fyra år till kunna göra något för landet och dess framtid. Hans envisa tillgifvenhet för Elys6e år säkerligen endast en följd af hans eldiga patriotism; och de, hvilka tillågga hjelten från Boulogne och Strassburg egennyttiga motiver, gåra detta sannolikligen af afund: ty Brutus år en heders man! Men ifrån Louvren hafva vi öfver Tuilerierna, den odådliga Place de la Concorde och Champs Elysges råkat in i irrgångarna af hotel Bourbon Elyse; vi vilja derför, vikande undan får de tråkiga betraktelser, som der tråda oss till måtes, åter lykta hån till Raphaels, Rubens, Tizians fristad. Det år betecknande får verldshåndelsernas gång, att de palatser och borgar, hvilka urNA ENE Te