Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1851, sida 1

Arnoulds och Margaretas förestående äktenskap var ingen hemlighet i landet, Taillefers och fru de Longpres vänner och fiender yttrade sig derom på olika Sätt: somliga sade, att det vore en förening ovärdig Arnould; andra att den vore Margareta ovärdig. Men fru de Longprå som ville rädda sin son undan folkets vrede, oah Jacques Taillefer som ville skydda sin dotters dygd för adelns förolämpande beskyllningar, bekymrade sig föga om detta käringeprat. Dagen före bröllopsdagen hade Jacques Jaillefer, till följe af de mest fanatiska jakobinernas i Origny enträgna begäran, befallt att hela orten följande dagen skulle fira förnuftets fest. Hustrurna och flickorna tillbragte natten med att fläta kransar af murgrön och ax, af vinrankor och eklöf. Detfanns nu mera inga blommor; men under natten bade himlen bestrött träd och vägar med glänsande snöblommor. Från första dagningen ringde man klockorna af alla krafter; detta var deras sista konsert. Ack, hvarföre remnade de icke då! Alla Jakobinerna samlade sig i kyrkan och iklädde sig hvita messkjortor, en symbol af deras hjertans republikanska renhet; somliga försedde sig med rökelsekar, andra med krusifix och fanor. Jacques Taillefer insvepte sig i en korkåpa med guldfransar, och måste, i trotts af allt sitt motstånd, marschera i spetsen för processionen, med en trefärg ad fa