Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1851, sida 2

ÄLÄ—————————3—— — Insändt. Då en fattig svårt insjuknar, måste denne vanligtvis intagas på sjukhus, för att erhålla den omvårdnad, som saknas i hemmet. Ehuru hvarochen, som åtnjuter en sådan vård, bör tacksamt erkänna hvad samhållet gör i detta hånseende, så faller det sig likvål mången gång tungt för dylika patienters anhörige, att icke få omgifva deras dådsbådd och icke eller tillåtas att på ösligt vis låta begrafva dem. Det år en sådan tilldragelse jag har att öfverklaga. Min numera afl. man, bryggaredrången Olle Berg, som i lifstiden under 23 års tid varit i bryggaren Risbergs tjenst, sjuknade och intogs på sattigförsörjningens sjukhussal Tisdagen före midsommar och afled derstådes den 22 Juni. Om hans annalkande slut erhöll jag ingen underrättelse, ehuru flera på stållet visste, hvar jag bodde, och kånde min önskan hårutinnan. Sedan jag fått kånnedom om Bergs dåd, anhöll jag att få begrafva honom påföljande Thorsdag, men erhöll det svar, att sådant icke kunde ske förrån dagen derpå eller Fredagen; hårmed låt jag mig nåja och inbjöd den aflidnes kamrater och anhörige för att sistnämnde dag beledsaga Berg till hans hvilorum; men till min stora förvåning och gråmelse fick jag, då begrafningen skulle ega rum, det besked att den dåde jemte 2:ne andra lik redan dagen förut blifvit aflörde till kyrkogården och der nedgråfde. Begrafningen måste då naturligtvis instållas. Jag och mina barn ha sedermera icke kunnat återfinna det stålle, der den aflidne blifvit nedsatt, enår den uppgifna dagen endast 2:ne grafvar blifvit Öppnade, men 3:ne lik nedgräfde, hvaraf det tyckes som skulle 2:ne lik blifvit nedsatte uti en graf. var. Jag tillvitar icke hr inspektor Spångberg denna tillstållning, utan den å sjuksalen varande s. k. I:sta sköterskan, Christine, hvilken förorsakade mig och barn ett så smärtsamt uppträde. Anledningen till sköterskans ovilja vill jag nu icke uppgisva, men att jag hade skål att sjelf svepa den aflidne och åfven att vid detta tillfålle utdela den undfågnad jag medhade, torde vara tillråckligt klart för något hvar, som vill att en dåd får svepningen med sig i grafven och att det lilla som skall utdelas vid sådane tillfällen icke må stanna uti en hand. Christina Berg.