Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene HOussaye. (Forts. fr. N:o 154.) Men de skulle få ett helt sekels arbete att störta den och efter ett sekels förlopp skall religionen af egen kraft resa Sig skönare och mera majestätiskt än någonsin. — Bland dessa oförståndiga gifves det tillochmed sådana som neka att en Gud finnes. De eländige! Skulla de väl finnas på jorden, om ingen Gud funnes i himmelen ? Jacques Taillefer talade med värma ända till desg de anlände till hans dörr. Han var denna dag mera lifvad och vältaligare än någonsin, och Arnould lyssnade med beundran och nöje till hans pittoriska ord; han fann en njutning uti att uppfatta denna plebejs tankar, hvilka lades i dagen för hvem som helst. Då han var yngre, hade han funnit Taillefer högst vanlig och prosaisk; småningon kom han ifrån denna villfarelse, och slutligen ansåg han den republikanska vinhandlaren verkligen ega snille. För öfrigt hade revolutionen gifvit Jacques Taillefers själ en vida högre riktning än den egde förut; och så gör den med alla dem, som ega en ädel instinkt. Ett hällregn gör förtorkade fält fruktbara, ovädret år 89 ingöt välsignelse i hvarje varm själ. Fru de Longpr kom Arnould till möte under linden, der Taillefer uppehållit honom med sitt tal. Den stackars modren hade tillbragt natten under den förfärligaste oro, började att förebrå sin son.