Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1851, sida 1

— ——— — ———557 — Nej, nej, det var ingen dröm! fortfor Arnould med klappande hjerta, Jag ser ännu den stora Christusbilden af elfenben, hållande vakt vid familjen de Meserays stoft, ännu ser jag de två lamporna... Arnoul betraktade ramen, der han fustat silfverlampan. Då han icke mera fann den der, men i det stället ljuset, son han förlorat i hvalfven, steg hans bestörtning till sin höjd. Han skyndade till bönrummet; bönstolen stod på sin plats, det stora ljuset på ena sidan, andaktsböckerna på den andra. Han hade förmodat att han skulle finna allt derangeradt, men då han icke märkte minsta spår efter en mensklig hand i bokdammet eller på nå8on annan persedel, trodde han slutligen, att allt hvad han sett, endast varit en dröm. Han återvände till gumman. — Hvarifrån kommer ni nu? frågade hon honom småleende. — Åh! jag har förlorat hufvudet, svarade han, gående af och an med stora steg. — Jag gissade det, sade gumman med segrande min. För en dröms skull fantiserar ni på detta sätt! Om det vore natt skulle jag förlåta er; men, Gud ske lof, solen har redan varit uppe en hel timmas tid. Vår gamle kyrkoherde kommer snart: sätt er, medan ni väntar honom; ni skall äta frukost i hans sällskap. Inte är det just mycket i skänken: några öfverlefvor efter en fågel, några päron och vindrufvor, det är allt, och utom den gode Jacques Taillefer skulle vi icke hafva så mycket en gång, ty ingen dag går förbi utan att han skickar oss någonting. Gud bevara honom! Man säger, att ni skall gifta er med hans dotter; det tycker jag mycket om: Margareta är en liten engel som räddat Emmelina från schavotten. Gift er med