Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1851, sida 1

En Drame år 1792, af Arsene Houssaye. (Forts, fr. N:o 151.) Gumman bleknade, hennes fot upphörde att trampa, bänderna föllo ned i hennes knä, munnen öppnades för att höra bättre. Arnould förblef tyst. — Heliga jungfru Maria! sade hon med låtsad förvåning, hvad ni är blek och upprörd! Hvad har då händt er? — Fröken de de Meseray är icke död, sade Ar. nould till gumman. — Ack! svarade hon snyftande och satte förklädet för ansigtet, ack! hr Arnould, likaså död som hennes far och mor. — Död! återtog Arnould; och jag har likväl sett henne i natt. Jag har likväl sett henne här i salen, framför denna kamin. — Gå de döda igen? utropade gumman med förfärad min. Ja, jag har sett fröken de Meseray; hon har tilltalat mig; jag ville sluta henne i mina armar, men hon försvann såsom en skugga. — Det är en dröm! — Nej, nej, det är ingen dröm. Jag ville förfölja Emmelina ända till hennes graf; ett draperi var kastadt deromkring, men kistan var tom; der fanns intet lik. Gumman syntes högst upprörd.