Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1851, sida 2

krig skulle begagnas imot den dsterrikiska, så anse vi det för mycket sannolikt att de preussiska trupperna blefvo eklatant slagna; ty sammansåttningarne vid den sistnåmnda åro på långt når icke så tåta som vid Ukerath. Men skulle det komma till ett folkkrig, då skulle, som jag tror, de svartgula fårgerna blifva nödsakade att draga sig tillbaka för de svarthvita, ty den på folkets enighet, på den gemensamma viljan, intresset och idten stödda enthusiasmen skulle Österrike knappt ega i samma grad som Nord-tyskland. Hvad vårdet af en arm6es elementartaktik angår, så beror den icke på någon illusion, men år dock icke af så stor betydenhet, som man i allmånhet tror. Den, år t. es. i den franska armåen notoriskt såmre ån i den preussiska, men hvad gör det? Dess ordre de bataille år blott ett schema, som vid alla möjliga tillfållen iakttages, om också ett och annat arrangemang skulle vara båttre, blott emedan cheferna derigenom kunna hafva trupperna i sin makt. De låsa efter ett beståmdt schema sina uppgifter, hvilket under alla omståndigheter alldeles icke obetingadt kan berömmas; den stora fördelen dervid består blott deruti, att det år allmånt bekant och att man således lått kan orientera sig. Hvad kommandot betråffar, så skall det vid de flesta tillfållen och hos de flesta officerare lemna mycket öfrigt att Önska — men det år svårt att skaffa båttre materiel. I allmänhet år det naturligt, att ett stadigt kommando år båttre. Vid landtvärnet år kommandot, uppriktigt sagdt, fullkomligt otillräckligt; detta ligger i sakens natur. Når den preussiska regeringen söker att förbåttra saken genom att öfverslytta många linieofficerare till landtvårnet, hvilket vi tro sker i något beståmdt åndamål, så kan detta ganska riktigt under vissa förhållanden hafva fördelaktiga följder, men det jemnar blott felen genom en lika fördelning åt linjearmen och landtvårnet; absolut taget blifver det precist det samma som förut. Men det år också icke endast militåriskt bildade officerare som landtvårnet behöfver; dessa officerare böra dessutom åfven vara statsborgare, hvilka linjesoldaterna de facto icke äro — hvad vi mena dermed, tarfvar ingen nårmare förklaring. Man får i allmånhet icke antaga, att en regering skulle förstå att skapa en arm6e af intet, medan det kostar en annan det stårsta besvår och de betydligaste utgifter. , Slutliga resultatet blir således, att landtvårn år en inråttning, som förminskar regeringens oinskränkta makt, i det att systemet representerar en hår-inråttning, som blott då låter regeringens krigiska (effektiva) kraft visa sig stor, når regeringen går hand i hand med folket, når dess politik år folkets. Man ser håraf, att ryska regeringen aldrig skall tillgripa landtvårnssystemet. Ju större, med lika omkostnader, en stats armåestyrka år i antal, desto mindre intensiv måste den vara. Ju bredare strömmen år, desto mindre häftig. Enthusiasmen kan ersåtta hvad som eljest år uppgifvet till grund för antalet. En stående hår år derimot vanligtvis mindre mottaglig för denna, ån en folkhår (i preussisk betydelse). Enthusiasmen år grundad på idgen; derföre år det franska folket så måktigt, emedan de ider som lifva det — så ytterst förskrufvade och förkastliga de ån ofta kunna visa sig — dock för det mesta åro generelt uppfattade. Tyskarne åro alltid, äfven i sina frihetsid6er, specifikt ermaniska. Ryssarne skulle söljakiligen för hvarje ansallskrig komma att sakna enthusiasm, emedan de icke kunna lifvas hvarken af egoistiska intressen, nationalstolthet eller religionsfanatism. Det enda folk, som i följd af sin natur år i besittning af nationalstolthet, hvilken nåstan blifvit rent militårisk i följd af de årofulla krigiska minnena, år det franska. Hos detta folk har den nåstan stigit till esprit de corps, och får la gloire et Uhonneur de France låta omkring tre fjerdedelar af fransmånnen exaltera och fanatisera sig. Derför kan också den franska regeringen föra ansallskrig med AGCGCcc 2 12