Något om Lotsväsendet. Från andelsföreningen i Marstrand har följande skrifvelse ingått: Till Handelsföreningen i Götheborg. Det långe kända och öfverklagade förhållandet, huru osäkert och ofullkomligt sjöfarande betjenas med lotshjelp på Bohuslänska kusten, norr om Rörö, i allmånhet, men hårifrån isynnerhet, föranleder hårvarande handelsförening att adressera sig till handelsföreningen uti Götheborg, i afsigt att utbedja sig Götheborgs förenings medverkan för afhjelpande af denna olågenhet, lika kännbar för svenska som utlåndska sjösarande uti dessa farvatten; med den dfvertygelse, att om Götheborgs förening, af interesse för sjöfarten, ville gemensamt med handelsföreningen hårstådes omfatta denna angelågenhet och framställa densamma till vederbörande myndigheter afhjelpandet af det onda såkrare vore att hoppas. Sedan handlande såvål i Uddevalla som i Götheborg på de sista 3:ne åren etablerat hafre-export hårifrån, har antalet af fartyg som anlöpa denna plats från utlandet, såvål för direkt lastning, som får ordres och lastning på kusten, betydligen ökats. Det har åfven på senare tider håndt, att fartyg ankommit hit fraktsökande. Största delen af de fartyg som utrikesifrån gå till Uddevalla göra likaledes an land utanför Marstrand för att få lots, och det skulle vara vålkommet för månget fartyg, kommande vesterifrån, med destination till Götheborg, men, såsom ofta hånder, försatt ur sin kurs ned mot Paternoster-skären, att i sådant låge få lotshjelp får navigering hår förbi utan att behåfva åter gå till sjös. Med skål kan således sågas: att detta stålle i lotsningshånseende år kåst Götheborg det vigtigaste på Bohuslånska nusten. Denna bildar dessutom inom sig många hamnar, hvilka erbjuda ett förträssligt skydd vid hårdt våder för sjöfarande i Kattegat, derest de vågade nalkas densamma med beråkning att mötas af lots, lika såkert som utanför skårgården vesterom Götheborg och Norges kust. Under S.V. och V.stormar och då vanligen rådande starka, i förening med vinden verkande, stråmsåttning, skulle det isynnerhet för dessa sjöfarande vara yttersi tryggande att veta det kustens lotsar vakade för deras såkerhet, så att de i rått tid gåfve dem assistans, då de behöfde söka skydd inom vår skårgård. Nu deremot tvingas fartyg ofta, under pålandsvind, att försöka hålla öppna sjön hellre ån att utsåtta sig för den möjligen ån större risken, att söka hamn utan lots. Några speciella bevis för lotsningens hår på kusten ofullkomlighet torde så mycket mindre behöfva anföras, som förhållandet år allmånt kåndt och ofta vitsordadt. Till stöd härför kan anföras såväl A. E. Holmbergs Bohusläns historia — 2:a häftet sid. 103 — som R. H. Lauries till sjöfarandes vägledning utgifne bok: -The new Sailing Directory for the Cattegat the Sound and the Beltsthird edition London 1844, hvarest sidan 21 yt