Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1851, sida 2

Insändt. bå man så till lands som sjös söker på allt sått gå resandes billiga fordringar mer och mer till mötes, hvaraf ock betydliga ömsesidiga fördelar bli naturliga följder, måste man å ena sidan verkligen beundra den mellan Uddevalla och Götheborg pr ängbåten Thorild trafikerande allmånhetens visserligen vackra men allt för hårdt pröfvade tålamod, och å andra sidan beklaga det Herrar aktieegare visa sig endast afse en blifvande stor utdelning, fullt obekymrade under hvilka förhållanden och med hvad heder de densamma inhändiga. Ingen af denna ängbåts turer mellan sagde platser försiggår utan större och mindre anledningar till missnöje å trasikerandes sida. Om sådant, genom iråkadt engagement med oläåmplig skeppare, ursäktligt nog kan hånda och måste under ett år fortgå, så bör vål Direktionen, fast allmånheten lider och tiger, ej hålla sig till den grad illa underråttad i slikt hånseende, att till befålhafvare å ett så synnerligen mycket anlitadt fartyg ånnu långre bibehälles en dertill alldeles olämplig person, han må då vara aktieegare eller ej; allmånhetens fordringar böra väl i sådant fall få gålla mer ån hans egennyttiga beråkningar. Nu antagna reglemente måste våsendtligt föråndras, så att all småaktighet mot passagerare afböjes, och icke tillfälle lemnas besålhafvaren att ester böjelse eller godtfinnande trakassera; synnerligast hvad angår hyttornes disponerande åt akterdäcks-passagerarne såsom varande enda möjliga ersåttningen för en vid lustturer, allra mest för damerne oumbärlig salong — så mycket mer som öfver akterdäcket sållan eller aldrig å Thorild utspånnes det eljest å ångbåtar vanligen skyddande tåltet. Af en så qvalificerad direktion har man sannolikt att vånta nog snara åtgårder, får