Ivarjehanda. Frän Stockholm berättas följande roliga historia: En låderhandlare vid namn P., uppgaf för flera år sedan, att han i England egde ett omåtligt arf efter sin der aflidne fader, hvilket inom kort skulle utfalla. Att hans fader i stållet för en Engelsk lord var en i Stockholm bosatt, ånnu lefvande, fattig timmerman, gjorde ingenting till saken, ty vid dylika tillfållen finnes hår bland 80,000 menniskor ingen Thomas. Följden blef åfven den, att P. började lefva som en prins, håll sig ett halft dussin håstar på stall, egde vackra ekipager, gaf middagar och souper, hvilka allt fortfor till dess en garfvare, som blifvit indragen i affårerne, måste göra cession, sedan han från en behållen man blifvit totalt ruinerad. De tre å fyra år som deremellan förflutit, var för P. en period af idel vigilans, ehuru i mindre skala. Aldrig saknade han dock åkdon och håst, sållan penningar, detta ehuru han ej egde en skillings inkomst. Under denna vefva börjar båst det år ett rykte likt löpelden sprida sig: -P:s arf år kommit!— och det bekråftades af en annos i Dagbladet, som kallade mannens alla kreditorer att infinna sig på viss utsatt dag i hans bostad, för att emottaga full liqvid får sina fordringar. På den utsatta tiden började Tjårhofsgatan hvimla af folk. Skråddare, kållarmåstare, sko makare, kapitalister m. sl. — alla styrde de kosan till det anvisade huset, som snart inom sina portar dolde en hel församling. En elegant frukost och tre buteljkorgar vin mötte dem vid intrådet, och sedan frukosten var undangjord, satte vården sig ned, antecknade huru mycket en hvar hade att fordra, hvilken lista utvisade en slutsumma af 50 å 60,000 rdr. Derefter tillsades de att på viss tid återkomma dagen derpå och hemta penningar. Denna mellantid lemnades ej obegagnad. En björn lånsades ytterligare på 300 rdr, en annan på 200, en skråddare på en rock, en annan på en frack, en kållarmåstare på seXan, en annan på vinerna o. s. v., och når de den följande dagen infunno sig för att hemta penulugar för både nytt och gammalt, var ingen hr P. att antråffa. Under oupphörligt patrullerande väntade de utanför huset från 8 på morgonen till framåt 12 på natten, utan att någon P. kom, och då slutligen midnattssignalerne hördes lommade de flata af, så flata att den ena nåra på blygdes att se på den andra. Prejudikat. Drätselkammaren i Fahlun började år 1849 påföra dervarande ecklesiastika tjenstemän stadsutskylagt arch oafnIlå: