tr rr RE LL AA AV VV —— menniskan ej något vålde. Sekler och håndelser försvinna utan att inverka på den. Konung och stånder åro suveråna såger man, men de åro ju ej sine egna kapelser ej eller eviga. Hvem har gifvit stånder och konung lif? Hvarifrån komma de? Hvilken år orsaken, som framkallat dem? Hvilken år armen, som fört dem till våldet och makten? Ingen skall tveka att till alla dessa frågor svara: Folket! Från folket hemtar hvarje makt hårnere sitt beråttigande. Folket år allt; en enda makt år öfver det. Denna makt år den hågsta och absoluta orsaken: Den Evige! Folkets makt och rått åro gudomliga delegationer, deducerade från den eviga principen. Säledes år Gud den essentiella och eviga orsaken; folket den första och allmånna verkan af denna orsak; alla den menskliga politikens handlingar och inråttningar enkla konseqvenser, nödvåndiga deduktioner af den legitima solksuveräniteten. Derför — regeringen för folkets skull, men ej solket för regeringens skull! (Forts.)