(Forts.) Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Revisionsutskottet skulle vålja sin referent den 24 dennes. I utskottets möte d. 29 var Odilon Barrot den förnåmste talaren. Han hade uttalat sig för en fullståndig revision, emedan landet önskade en sådan och emedan situationen gjorde den nådvåndig. Derföre var det äfven majoritetens pligt, att företaga en storartad manifestation till fördel sör revisionen. I hörjan yttrade han ingenting om revisionens monarkiska eller republikanska tendens, men efter en interpellation af Toqueville, tillfogade han, att han betraktade revisionen som ett medel att befåsta den republikanska statsformen. Hans tal gjorde mycket intryck, och man våntade, att han skulle blifva vald till referent, om ån först efter flera områstningar. — Mycken skandal har åstadkommits genom en beskyllning, som i en under en tryckfrihetsprocess offentliggjord konfidentiel not från polisprefekten Carlier gjorts mot en medlem af nationalförsamlingen. Beskyllningen bestod deri, att den ifrågavarande folkrepresentanten, hr Lemulier, hvilken var en medlem af sållskapet -Den 10 Decembersbestyrelse, missbrukat sitt inflytande hos regeringen för att förskassa en syssla åt en person, af hvilken han hade att fordra en betydlig summa penningar och som på detta sått sattes i stånd att afbörda sig sin skuld till hr Lemulier. Denna skandalåsa affår blef föremål för en interpellation i nationalförsamlingens möte den 17. Justitsministern Rouher meddelade, att regeringen allaredan låtit anställa en undersökning. Den anklagade förklarade beskyllningen får ett förtal, för hvilket han allaredan fordrat råkenskap af hr Carlier. Dessutom ville han inför behörig domstol bevisa sin oskuld, i fall nationalförsamlingen icke tog några mesyrer. Joly ansåg för nödvändigt, på grund af anklagelsens offentliggörande och anklagarens (Carliers) stållning, att nationalförsamlingen sjelf anordnade en undersökning, derest den icke ville uphgifva, sin våärdighet. Läöon Faucher protesterade håremot, emedan en sådan åtgård visade ett misstroende till den af regeringen anstållda undersökning och sökte tillika beröfva Carliers not dess betydelse, i det den icke skulle varit bestämd för publiciteten. General dHautpoul, som åsfven varit omtalad i denna not och beskyllad för att favorisera Decembersållskapet och på ett ovårdigt sått intrigera mot Changarnier, förklarade de mot honom framkastade beskyllningar för lågnaktiga och fordrade en undersökning. Lemulier understödde likaledes denna fordran och sörklarade, att han eljest måste uttråda ur nationalförsamlingen. Oaktadt Rouher ifrigt motsatte sig en sådan, syntes dock stämningen i sörsamlingen vara derför, då Jules Favre, genom att gilva saken en politisk fårg, dref majoriteten öfver på ministeriets sida, och nu blef Jolys förslag om anställandet af en undersökning, genom nationalsörsamlingens försorg, förkastadt med 335 röster mot 306. Carliers not har imellertid af den tidningsredaktör, som gifvit publicitet åt densamma, blifvit deponerad hos en notarie. Bemålte tidningsredaktör och en hans medarbetare hafva d. 18 undergått förhör inför instruktionsdomaren. Carlier har blifvit stämd af Lemulier. — Det af Vatesmenil affattade betånkandet åfver lagen om den administrativa organisationen har förelagts nationalförsamlingen d. 20. petta betånkande innefattar en ordentligt loftal öfver vallagen af d. 31 Maj och framhåller den legitima monarkiens förtjenster. Medlemmarne af venstran, som hafva såte i yösningsutskottet för berörde lag, hafva förgåfves prosterat, och man våntar, att venstran, som under utskottsförhandlingarne i allmänIi