Norge. CHRISTIANIA den 18 Juni. I dag begrafdes slottsbyggnads-intendenten Linstow, hvars alltför tidiga död icke kunde underlåta at till en viss grad fördystra den glada ståmning som eljest herrskade vid studentmötet. Ty just vid återsärden från den herrliga Drottningbergs-sesten, der sjelfva den ännu lesnadsfriska gubben gladt sig som en yngling, intråffade den olyckan, att vagnen hvari han satt vältade och att han dervid erhöll en ståt, som efter få timmars förlopp slutade hans dagar. Hans hedrande, enthusiastiska, från all egoism skiljda verksamhet för konstens upphjelpande i vårt land, och hans stora förtjenster i detta hånseende skola stådse bevaras i ett tacksamt minne af esterverlden. Den talrika samling som följde honom till grafven var ett tyst bevis hårpå. Tidningarne såvål från Christiania som Drammen varna utlånningar för missförstånd af det beslut Storthinget fattat om upphåfvandet af förbudet i Grundlagens S 2 mot Judars uppehåll i Norge. Denna föråndring i grundlagen kan för ögonblicket icke verka någon förändring i Judarnes stållning, med afseende på tilltråde till riket; ty beslutet medför blott den fördelen för dem, att förbudet mot dessas uppehåll i Norge försvinner ur grundlagen, medan privat-lagstiftningens förbud, (enligt Christian V:s norska lag 3, 22,